Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fadersömhet; men det tycktes liksom den lycka, han nu
åtnjöt, försoffat hans sjal och qväft hvarje ädlare och
lifligare känsla i hans bröst. Han sade intet, ntan såg
blott kallt och likgiltigt på henne.
Med tårar i ögonen tryckte bon en drickspenning i
pigans band, och aflägsnade sig med den man, som
hon kunde vörda, och som hon sörjde öfver att icke
naturen, utan blott hjertat, gifvit henne tillåtelse att
stundom kalla fader.
På eftermiddagen beslöt grefvinnan att fara till
Kun-statorp. Hon ville då vara ensam.
Prosten underrättade henne, att ingen numera bodde
der, och att stugan tillhörde gamle Rahms hemman
i Gredby. »Min hustru har låtit se om stugan och
städa den i vår,» tilläde han: »hon har derigenom trott
sig göra fru grefvinnan ett nöje.»
»Den goda t omtänksamma prostinnan! Hvad jag skall
tacka henne!»
Grefvinnan medtog icke någon af sin egen beljening;
hon for till Kunstatorp i prostens trilla, åtföljd endast
af en piga, som fick befallning att stanna uppe på
berget vid hästen och åkdonet.
Det var en egen känsla som intog den unga qvin*
san, då bon nu steg utför berget, utefter den
gångstig, som hon otaliga gånger sprungit. Men huru olikA
var icke hennes ställning då mot nu! Visserligen
hade bon här lidit oändligt, visserligen hade hon här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
