Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda herrarnes samtal af bröts vid den blinda
sångerskans framträde. Så snart kaptenen blef henne
och den lilla Ada varse, sprang han upp och blef
stående såsom förstenad, stirrande på dem.
Efter en stunds bemödande att sansa sig, höjde
andt-ligen Anna sin röst. De första tonerna voro svaga och
darrande, men de vunno snart i styrka och fullhet.
Den nordiska melodien ljöd så underbar, så
hjertgri-pande ibland de sydländska åhörarne, men den lät
alltför sorglig för deras smak.
Sången var likväl icke slutad, innan den afbröts af
kaptenens utrop: »Det är hon! Ja, vid Gud, det äc
hon, grefvinnan!»
Äfven konsuln sprang upp. »Hvad menar ni,
kapten Lodman?» frågade han.
»Det är den stackars grefvinnan, så sant jag lefver!
Hon har icke omkommit med de andra. . . . Och det
är lilla fröken! . . . Hur i Herrans namn hänger detta
tillsammans?»
»Tant, de tala svenska!» ropade Ada.
Anna tvärtystnade. Folket begynte sorla och knota;
man kastade förbittrade blickar och ville till och med
hota mannen, som stört och afbrutit sångerskan.
Hen med några kraftiga tag hade Lodman röjt sig
väg, och konsuln följde honom.
»För Guds skull,» utbrast Anna, »fins här en
raen-niska, som förstår svenska och vill förbanna sig öfver
om och hjelpa oss!»
■Ja!» sade Lodman. »Om jag icke ser orätt, så dr
det grefvinnan Liliienstedt, son blifvit räddad efter det
förskräckliga fallet, hvilket jag nyss hört omtalas!»
Anna knäppte sina hinder tillsammans; de man*
liga orden ljödo såsom frälsningens budskap, såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
