Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engels stämma i ben nes sjal. »O G«d, hvad jag lidit!
Hvar skall jag finna Lillie och grefvinnan ?*
»Mamma och pappa!» ropade barnet och sträckte
ut sina händer.
Signor Botteghini skyndade fram; han visste icke
hvad han skulle göra. Han begrep på ögonblicket att
det nu var slut med hans sångerska; men om han skulle
påstå att få behålla henne, eller om han borde låta
henne fara och yrka på ersättning och belöning,
dcr-om måste han låta ingifvelsen och slumpen bestamma.
Han ville fatta Annas hand; men Lodman sprang upp
på ställningen, stötte honom undan och log grefvinnan
i handen.
»Jag är Lodman!» sade han. »Jag vet all fru
grefvinnan blifvit blind, och derföre kan hon icke känna
igen mig; men jag är färdig till allt. Svenske kon*
suln är med mig har: han skall hjelpa oss — hvad
är fru grefvinnans befallning?»
»Lodman!» utropade bon, »Everts vän!... Ack, fräls
oss härifrån! Fräls Ada och mig! För oss till Lillie
och till Agnes!»
»De hafva rest härifrån redan för ett par veckor
sedan!» svarade Lodman.
»Beskydda oss! hjelp oss!» var allt hvad Anna
kunde säga.
Nu framträdde konsuln. Några andra embctsmån,
som han kände, samlade sig till honom, och snart
slöt sig omkring den olyckliga grefvinnan en grupp af
de mest betydande herrarna på stället. For att
undvika folkmassans nyfikenhet, fördes grefvinnan in i
tältet, der man ändtligen fick tillfälle alt göra de
förklaringar, som voro af nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
