Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för honom i stti bröst, hon hade följt hans bana med
ett kärleksfullt hjerta, han hade, då han nu
närmade sig henne, anat hvad som låg på djupet af hans
innersta. Hon var, ehuru i denna stund öfverraskad,
icke oberedd på hans bekännelse; men hon hade icke
vågt åt någon, ej ens åt den förtrogna Agnes, anförtro
hvad hon anade och hvad hennes eget hjerta kände.
Vid Birgers djerfva ord darrade hon, hennes läppar
förstummades, och hon såg upp på honom med det lif
i ögat, som länge saknats i dess rena blå.
Då vågade Birger sakta smyga sin am omkring
henne: han ville så, åtminstone för ett ögonblick,
fängsla henne vid sitt hjerta. »Anna,» hviskade han,
»min barndomsvän kan ju icke förtörnas? Säg mig,
får mitt hjerta hoppas att min känsla icke är obesvarad?»
Anna kände sitt hufvud sakta dragas emot hans skuldra.
»Birger!» hviskade hon, och han kände huru
hennes hand tryckte hans.
»Anna!» sade han och slöt henne intill sig.
Lilla Ada hade klättrat upp i kåsösen och stod bakom
de båda älskande. Hastigt slog hon sina armar omkring
bådas hufvuden, och drog dem, ystert lekande, intill
hvarandra. Då funno Birgers läppar den blygt
darrande ungdomsvännens, och deras hjertan smälte
tillsammans, deras själar brunno i en gemensam flamma i
den första kärlekens första kyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
