Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morgonpromenaden med grefvinnan Anna blef denna
dag inställd, emedan de begge älskande glömde att
något sådant, som tid, fans till. Det var deras kärleks
lilla skyddsengel, Ada, som också härom påminde dem,
i det hon, sedan hon med stora ögon en lång stund
beskådat huru herr Birger kysste hennes tant och talade
saker, som hon mindre begrep, än om det varit italienska,
frågade om de snart skulle begifva sig till
trädgården.
Då först väcktes både Birger och Anna till besinning
af det verkliga lifvet. Birger såg på den älskade med
en blick af vaknande oro. »Min Anna,» sade han,
»har vill du nu att vi göra? Skall någon dödlig
känna våra hjertans förband?»
»Birger,» svarade hon, »jag måste underråtta Agnes
om vårt förhållande!»
Han besinnade sig några ögonblick. »Du är fri och
oberoende, min Anna; jag förlitar mig på ditt trofasta
hjerta. Ingenting i verlden skall förmå att skilja oss:
du tillhör ju mig för evigt?»
»Evigt!» upprepade Anna, som i denna stund kände
sig eldad af kärlekens kraft att våga allt för den
älskade.
En förnyad omfamning beseglade dessa heliga löften.
»Välan,» sade Birger, som nu fann sig uppmanad
att handla med en mans beslutsamhet och en ynglings
mod, »jag skall genast gå till onkel Crisman och
meddela honom vårt beslut att lefva och dö för
hvarandra. Tala du med Agnes, om du vill!»
Anna darrade. »Jag vill, jag måste tala med den
ädla, älskade vännen, ehuru jag känner en underbar
oro, en hemlig fruktan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
