Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bågarna mot knäna och hakan inuti händerna.
Och det vet jag också nu, att jag en gång
kommer att göra.
— Dumheter, Caro!... Han sköt
papperen ifrån sig och lutade sig makligt tillbaka i
länstolen med händerna hopknäppta under
hufvudet och de långa benen långt
framsträckta på golf vet. Gå på bara! Berätta mig
mera om den italienska resan ...
— Å den — den minns jag inte stort mera
af. Mamma hade en kammarjungfru med sig,
som hette Fanny. Hon brukade sjunga så
sorgliga visor för mig och spådde alltid, att det
säkert skulle gå mig illa i världen, därför att
jag var född under fullmåne och var irländska
med bruna ögon ...
— Jag minns henne, den där Fanny, när
du nu nämner henne. Hon hade förstås själf
blifvit besviken på lifvet, stackare! Ett våp var
hon, Caro! Han drog händerna undan från
nacken och bredde plötsligt lättjefullt ut
armarna. Låt mig en gång s e dina ögon!... Inte
äro de bruna, inte. De voro svarta i går.
Hon stödde lätt foten mot hans knä och
hoppade genast, vig som en kattunge, ner i
hans armar.
— Jag säger dig, William — hon slöt
ögonen, de hade blivit länge och noga undersökta
— du tror mig aldrig, du törs inte tro mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
