Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chael från första början. Den första gången de
träffades på kaféet vid Barbary Coast hade Michael
rest ragg åt honom och blivit stridslystet styv i
hela kroppen, då han lagt sin hand på Michaels
huvud. Men Michael hade alls inte tänkt på
mannen, ännu mindre försökt analysera honom. Det
hade varit något galet med den där handen — dess
likgiltiga sätt att röra vid honom, med en hycklad
vänlighet, som nog kunde föra åskådarna bakom
ljuset. Den hade inte känts som den skulle. Det
hade inte varit någon värme i den, intet hjärta,
den hade ej överfört någon äkta välvilja från den
människohjärna, vars telegrafiskt förmedlande
käns-lospröt den var. Nog av, intrycket hade ej varit
något godt intryck, och Michael hade rest ragg
och gjort sig styv utan att tänka, endast därför att
han visste — och det var vad människorna kalla
intuition.
Elektriska lyktor, en magasinkantad brygga, berg
av bagage och fraktgods, sjåares och
besättnings-karlars larmande arbete, vinschars stackaterade
skrammel och gnisslet då kedjorna gledo genom
blocken, en flock vitrockade stevvarder, som buro
handgepäck, båtsmannen nedanför landgången, som
brant reste sig upp till Umatillas promenaddäck,
flera guldtränsade befälspersoner där uppe vid
landgången och ett tätt myller av människor på det
trånga däcket — allt detta gjorde att Michael säkert
visste att han kommit tillbaka till sjön och fartygen,
där lian först träffat Steward, där han alltid varit
tillsammans med Steward utom den sista ohyggliga
tiden i den stora staden. Och i sitt medvetande såg
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
