Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så noga med. De kosta för resten bara tre å fem
dollars stycket. Och vad ännu värre var, Michael
hade icke kostat någonting alls. Och om han dog,
betydde det ingenting för Davis, utom att han då
fick göra sig besvär med att skaffa en annan hund.
Det första skedet i Michaels ny^ äventyr
innebar inga ovanliga lidanden, fastän hans bur var så
trång att han ej kunde stå upprätt och burens
knyckar oupphörligt vållade honom svåra smärtor
i bogen. Resan slutade redan i Brooklyn, där han
vederbörligen avlämnades vid en andra rangens
teater, ty Wilton Davis var så avgjort en ,andra
klassens menageriman att han aldrig kunde lyckas
få engagemang vid någon av de stora trupperna.
Svårigheterna med den trånga buren började
sedan Michael förts upp i ett stort rum ovanför
scenen och inhysts där tillsammans med minst ett tjog
inburade hundar. Det var ett bedrövligt följe, ty
alla voro av tarvlig ras och de flesta slokörade och
ynkliga. Flera hade elakartade sår i huvudet efter
misshandel som Davis låtit dem undergå. Ingen
skötte dessa sår, och de förbättrades ej av det
puder som ströddes över dem för att dölja dem, då de
uppträdde. Några tjöto jämmerligt då och då, och
oupphörligt skällde de allesammans på en gång,
som om det varit det enda de kunde ta sig till i sina
trånga celler.
Michael var den enda som ej stämde in i denna
kör. Det hörde till hans tilltagande melankoli att
han för länge sedan upphört att skälla. Han hade
blivit för osällskaplig för att deltaga i sådana
demonstrationer, ej heller tog han exempel av några
3ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
