Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsamt fram emot honom likt en katt som ämnar
ta en råtta. Då han hejdade sig nästa gång på
lagom språngdistans, samlade han sig till ett hopp
och vände sedan på huvudet för att se på männen
bakom honom, utanför buren. Han hade glömt
sitt halsrep, vars ända de höllo i sina händer.
»Nu är det bäst att du är beskedlig, min gosse
lilla», sade Mulcachy till honom i mjuk och
smekande ton, i det han tog ett steg emot honom och
höll järngrepen framför sig.
Detta retade endast den stora, majestätiska tigern.
Han gav ifrån sig ett dovt rytande, lade ner
öronen och flög i luften med utsträckta tassar så att
klorna stodo rätt ut och svansen rakt ut styv som
en käpp. Mannen varken flydde eller hukade sig
ner, och tigern nådde honom inte. Då han var
som högst uppe i luften stramade repet till om
hans hals så att han gjorde en volt och föll tungt
till marken på sidan.
Innan han hunnit resa sig var Mulcachy på
honom och ropade till sin lilla publik: »Nu ska vi
ta hund ur honom!» Och han slog honom på nosen
med piskskaftet och stack honom i sidan med
järngrepen. Han lät en störtsjö av hugg och slag
regna över djurets känsligaste delar. Oupphörligt
tog Ben Bolt sats för att utkräva hämnd, men drogs
ner av de tio karlarna vid repet, och varje gång,
just som han dunsade i marken på sidan, var
Mulcachy på honom och högg och slog och stack.
Det gjorde förfärligt ondt, i synnerhet i den
ömtåliga nosen. Och varelsen som tillfogade honom
denna smärta var lika vild och fruktansvärd som
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
