Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån oss, innan vi hann så mycket som gapa. Och
mitt framför förn steg det som en pelare utav
bara vatten. Den gick i spiral, kokade och fräste
rätt upp i molnen. Stod rätt opp som en orm på
stjärten minst en halv timme, och när han brakade
ner, blev det ett dunder som när åskan går,
det blev ett hål i sjön så stort, så en hel stad
kunde få rum, och en såg ända ned till havsbottnen.”
“Var det då, som Söderman såg sjöormen?”
frågade Svante.
Söderman valkade ett tag på mullbänken och
nickade.
“Jo, det var det”, menade Söderman. “Då såg
jag sjöormen.”
“Var han inne i den där pelaren då?” frågade
Olle.
“Ja, se det kan jag inte säga [1], vilket han var”,
svarade Söderman allvarsamt. “Kanske var han
där, och kanske var han där inte. Men opp kom
den alldeles på sidan om skutan. Kroppen var
fjällig som på den värsta fisk, och fenorna lyste
blått och vitt som på pärlemor, de kallar. Men
gapet, det var så stort, så han kunde sluka en
människa med stövlar och allt, det blänkte rött
som rödaste blod, och mitt i gapet satt en gadd,
som var så lång, så den räckte tvärs över hela
däcket. Den gadden var grön som tången på
havets botten, och jag tror nog inte, att den var
god att komma för när. Men se vi tog repstumpar
och allt, vad vi kunde komma över, och började
dangla odjuret, så mycket vi orkade. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
