Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pappa ja! skrek morfar. Vad mera då? Sa jag dig
inte: tretti år ska inte para ihop sig med tjugu? Och
där fick du nu — sån är han — fin fågel! Smakar det
att vara adlig fru, vad?
Alla fyra började larma, styvfar allra högljuddast. Jag
gick ut i förstun, satte mig på vedtraven där och stirrade
häpen framför mig: mor var ju som bortbytt, hon var
inte densamma längre. Där inne hade det varit mindre
påfallande, men här i skymningen mindes jag tydligt,
hurdan hon varit förut.
Kort därefter, jag minns inte hur det gått till, befann
jag mig i Sormova, i ett hus, där allting var nytt,
väggarna utan tapeter, med blånor i springorna mellan
stockarna och massor av kackerlackor i blånorna. Mor
och styvfar bodde i två rum med fönster åt gatan,
mormor och jag i ett kök med en fönsterglugg i taket. Bredvid
oss pekade några höga skorstenar upp mot skyn likt svarta
fingrar, det bolmade ur dem, röken drev ut över hela byn,
och i våra kalla rum kändes alltid en stickande röklukt.
Tidigt om rnornarna tutade det:
Buh-buh-uh ...
Om man ställde sig på bänken i köket, kunde man
genom takgluggen se en av lyktor upplyst port, gapande
som en gammal tiggares tandlösa, svarta mun — genom
den flöt en ström av små människor. Vid middagstiden
hördes åter tutningen, det svarta gapet öppnade sig igen
och gav ifrån sig hela den där människoflocken den slukat
på morgonen, strömmen delade sig åt olika håll och letade
sig droppvis in i husen. Endast sällan såg man himlen,
dag ut och dag in hängde över hustaken, över de
sot-svärtade snödrivorna ett annat tak, grått och platt; det
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
