Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnantsfrun som blev prostinna. Av Natanael Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt, trots all godhet i min farbrors hem — så blev lyckan att
få komma hem till jul och till sommar något som endast den kan
förstå som saknat och längtat i många månader.
Hemmet — det var nog framförallt mor. Hennes kärlek omgav
oss med all möjlig omtanke. Jag har efteråt tänkt, att systrarna,
som i många år alltid varit hemma, hade haft anledning tycka,
att mor gjorde alldeles för mycket affär av bröderna.
Prästgården i Skärstad var en tvåvånings byggnad, målad i
ljusgrått. Den innehöll tretton rum pius jungfrukammare och ett
stort kök. Runt gårdsplanen och utmed backen ned till kyrkan,
som låg på endast ett par hundra meters avstånd, stod väldiga
popplar, som dock icke stängde utsikten över den bördiga dalen,
Landsjön och därbortom höjderna på andra sidan Vättern.
Det var ett rikt liv som levdes i den rymliga och gästfria
prästgården. Under vintermånaderna och någon gång även på
sommaren hade föräldrarna läsbarn inackorderade, med ett par
undantag endast flickor. Icke få har vittnat, att vistelsen där blev av
avgörande betydelse för hela livet. Vid konfirmationen bodde
vanligen flera av läsbarnens föräldrar i prästgården, som då
tycktes ha obegränsat utrymme. Vid sådana tillfällen visade det sig
vad mors chefsegenskaper förmådde. Även i vardagslag var
onekligen mor den fasta punkt, kring vilken allt rörde sig. Hon styrde
med fast och god hand sitt stora hus. Far kunde ibland skämta
om mors starka vilja, men fann sig på det hela taget rätt väl med
den fasthet som denna starka vilja gav åt hemmets rytm. En gång
sade han, med en blandning av kritik och beundran: »Om
mamma riktigt vill någonting, tror jag inte att G u d kan hindra det.»
För övrigt kompletterade de varandra på ett lyckligt sätt. Mor
var lugn och behärskad; far hade ett livligt och rörligt sinne. Mor
var framförallt handlingsmänniska; man såg henne aldrig
sysslolös; än i dag finns i de yngre hemmen många alster från hennes
flitiga händer. Far älskade att studera och meditera. Under många
år var de franska mystikerna Fénélon och madame Guyon hans
käraste läsning.
Det stora hushållet och den fullständiga frånvaron av moderna
bekvämligheter — det fanns varken vatten- eller avloppsledning
och naturligtvis inte centraluppvärmning eller elektriskt ljus —
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
