Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Prinsessan i parken.» Av Gerda Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi, hennes döttrar, tagit i arv —, så voro nog hennes
verkliga intressen mera subtila. Hon var mycket musikalisk och hade
i fråga om musik en självständig uppfattning. Och hon var, som
vi brukade säga, »full av njutning» vid åsynen av något vackert,
särskilt i naturen. Hon dvaldes nog ofta i en osynlig
skönhetsvärld. Jag minns en eftermiddag, då vi ännu bodde kvar vid
Kyrkogårdsgatan. Dörren till det vackra hörnrummet, som
kallades förmaket, stod halvöppen. Solen lyste in från
Rickom-bergahållet, glänste i kristallkronans prismor och på de förgyllda
ramarna till hemmets klenoder, släktporträtten i pastell av
Lundberg. Mamma gick där i solstrimman fram och tillbaka och
gnolade. Jag minns, att jag tänkte: »Hon är lycklig.» Och en
förunderlig frid spred sig från det solljusa rummet.
Min mor var mycket kyrklig, och vi fingo följa med till
gudstjänsterna redan som små barn. Man tyckte då, att det skulle
varit bra skönt att under det långa talet ha fått luta sig mot
mamma och sova litet. Men det tilläts inte. Vi skulle vara vakna.
Och voro vi hindrade att komma till kyrkan, läste mamma
predikan hemma.
Vi barn hade trots gnabb och nappatag dock alltid roligt med
varandra. Vi hade stor frihet både inom- och utomhus. Timtals
vistades vi ute, och åtskilliga äventyr råkade vi nog ut för, men
tanken på vad mamma skulle tycka hindrade en från att företa
sig något verkligt orätt och olämpligt. När vi blevo något äldre,
blev sammanhållningen i hemmet större. Vad jag väl minns
kvällarna, när vi alla sutto samlade i salen omkring det runda, ljusa
björkbordet under taklampan med läxor, arbeten eller olika lekar
och spel. Pappa själv satt i sitt rum med dörren öppen, vid
skrivbordet, försjunken i arbetet på sina föreläsningar,
fullständigt ostörd av vårt sorl. Mamma läste då ofta högt för oss. Hon
hade en behaglig röst och läste väl. Vi drogo igenom Coopers
alla verk, även så gott som allt av Walter Scott, Dickens m. fi.
Så småningom förekom även moderna böcker, men de voro väl
valda och passande för högläsning. Mamma tyckte nog lätt att
en del nyare böcker voro obehagliga och »bra svåra». Även om
somrarna förekom högläsning, då naturligtvis utomhus, men då
var det mycket annat, som också upptog intresset. Bland annat
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
