Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att vara glad ändå.» Av Jakob Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt fanns en och annan vuxen bland inackorderingarna. Då
diskuterade min mor med dem och eventuellt några gäster
dagens litterära och politiska aktualiteter, varvid även vi yngre
fingo vara med och höra på samt fritt yttra oss.
På grund av min faders tidiga bortgång kom jag att i någon
mån bli min moders förtrogne och få ersätta honom såväl vid
glädje- som sorgetillfällen. Följden blev en viss brådmogenhet
och en stark känsla av ansvar.
Om ett barn »gillar sina föräldrar» — för att nu använda ett
modernt slanguttryck — och dessutom har ett visst mått av frihet
och får ha sin personlighet okränkt, så faller det sig alldeles
naturligt, att likartade värdeomdömen skola komma att göra sig
gällande, att båda generationernas praktiska livsföring skall
harmoniera och den nya generationen bilda en sammanhängande
andlig utvecklingskedja med den föregående. Det är nästan
skrämmande att se, hur stort föräldrainflytandet i ett sådant fall
kan vara, även om man samvetsgrant försöker att utesluta varje
direkt åsiktspåverkan.
Ännu från början av 1880-talet minns jag en gång, när det
ringde på dörren och min mor frågade, vem det var som ringde,
hurusom hembiträdet på svaret: »Det var bara brevbäraren»
fick en lugn men bestämd tillrättavisning med orden: »Man skall
inte säga bara om någon människa; vi är människor alla.»
Jag erinrar mig ännu mina bägge föräldrars men isynnerhet
mammas omedelbara och för mig då obegripliga glädje, när
jag som sexårig ganska bestämt förklarade mig vilja bli läkare.
Från deras sida yttrades dock ingenting vidare om den saken då.
Mina tankar och framtidsdrömmar kretsade de närmaste åren
utan någon påverkan från föräldrarna fritt vidare och höllo sig
tämligen konstant i den riktningen, tidvis avbruten av tanken
på trädgårdsmästare, ett yrke, vars psykologiska släktskap med
läkarens då var mig obekant.
Sommaren efter det jag fyllt 12 år var jag jämte min mor på
besök hos några kusiner på landet, då den yngste av dem blev
svårt sjuk i feber och hosta. Tidigare på sommaren hade
veterinären varit på sjukbesök till en av arrendatorns kor, som befanns
lida av lungröta, och vi barn sågo på, när han auskulterade dju-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
