Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Av det gamla genompräktiga slaget.» Av Petrus Envall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kvällen. Det blev för drygt. Och just då han stod inför
målet, hösten 1903, gick han bort efter några dagars sjukdom, sju
dagar före sin fyrtionionde födelsedag. Nu förstår jag, vilken
hjälte mor då var. Där stod hon ensam med tre barn i
skolåldern, med en skuldsatt gård och en obetydlig pension. Från
den tiden bevarar jag i minnet det ord, som kan sägas ha varit
hennes lösensord: »Bed och arbeta och anförtro framtiden åt
Gud.»
Hon fortsatte med inackorderingar och kunde inte blott låta
barnen fullfölja sin skolgång utan också hjälpa dem till vidare
utbildning — dottern vid Högre lärarinneseminariet, en son till
bergsskoleingenjör och en till fil. mag. Hur var det möjligt?
Visst levde hon själv mycket enkelt för barnens skull, men det
räcker ändå ej till förklaring. Den gammaltestamentliga
berättelsen om änkans kruka i Sarepta fick sin fortsättning i Falun.
Hur bråttom det än var, hade hon alltid tid att morgon och
kväll hålla sin andaktsstund vid fars nya Bibel, som under åren
blev ganska nött.
Det gör ont i mig, då jag tänker på hur ofta mor under dessa
år fick förrätta sin aftonandakt ensam. Hon ville aldrig truga
oss. Men någon gång satte gymnasisten sig ner hos henne.
Efteråt har det slagit mig, vilken bönemänniska mor var. Hennes
böner skilde sig mycket från de salvelsefulla mångordiga böner
man ibland kunde få höra i missionshuset, men också från de
opersonliga deklamationer man ibland fick lyssna till i kyrkan.
Hon var tankeklar och viljevaken på samma gång som ödmjukt
rannsakande och innerligt barnafrom.
De intressen, som hon och far hade älskat, arbetade hon
vidare för. Hon deltog i syföreningar både inom kyrkan och
Fosterlandsstiftelsen, och varje söndag gick hon i kyrkan eller
missionshuset, som det hette på den tiden. Liksom far hade hon ett
vidhjärtat ekumeniskt sinnelag. Hon blev också medlem i
styrelserna för barnkrubba och barnhem. Och till allt räckte
hennes rika hjärta och hennes små medel. Hur mycket arbete hon
än hade hemma till jul, då barnen kom på besök, glömde hon
inte att sända en julgåva upp till barnhemmet och så till
släktingarna i barndomshemmet i Enviken förstås.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
