Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Av det gamla genompräktiga slaget.» Av Petrus Envall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men främst var hon en mor av det gamla genompräktiga
slaget, ]ag har kvar ett litet kort, som hon lade ner i min
koffert, då jag som student första gången for till Uppsala: »Vid
avskedet från hemmet den 13 sept. 1908: Min älskade son!
Hav Gud för ögonen och i hjärtat alltid och akta dig att
samtycka till någon synd eller göra mot Hans bud. Sök först Guds
rike och Hans rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla
dig.» På kortets andra sida skrev hon: »Helige Fader, bevara
dem i ditt namn, vilka Du har givit mig!»
Nu fick hon en ny uppgift, att skriva brev till barnen och
sända dem paket. När hon hade bakat, kom det alltid en sändning
med kakor och bullar hemifrån. Och litet då och då nya
handdukar, örngott och lakan för att inte tala om skjortor, som hon
fortsatte att sy till sina sista år. Och där kom hennes varma
tankar och goda råd. Visst var hon undrande ibland över vad
hennes son berättade om. Den kulturella rörelsen i seklets början
tyckte hon var för ytlig, för mycket dans och lek och för litet
kristna tankar. Den liberala teologin gillade hon inte heller. Men
hon gladde sig åt att sonen gick in i Kristliga studentförbundet.
Hans brev därom erinrade om hennes ungdoms väckelsetid. Tro
dock inte, att hon var trång i sin syn, fast hon var ett väckelsens
barn. Visst var hon kritisk mot mycket av nöjeslivet. Men hon
förbjöd inte sina barn att gå på vare sig gymnasistbal eller
danstillställningar i falufamiljerna. Hon bad nog särskilt varmt för
dem de kvällar de var ute, men hon hoppades, att de själva
skulle lära sig att skilja skal och kärna.
När hon hjälpt sina barn fram till de första examina, slutade
hon med inackorderingarna, men ej med arbetsivern. Då hon på
söndagarna blev bjuden på middag hos sin dotter och måg,
överstelöjtnant Åberg, brukade hon ofta gå ut i deras kök efter
middagen för att hjälpa Mina med disken. Mor ville inte, att
jungfrun skulle betungas för hennes skull, i synnerhet ej en
söndag. Var hon inte bortbjuden på söndagen, så knackade hon ofta
på hos en kontorsfröken, som bodde ensam uppe på vinden, och
bad henne komma ner och äta middag. Det var så självklart, att
hon ej skulle ha det goda blott för sig. Vi barn tyckte nog, att
mor skulle kunna skaffa sig lite nya möbler och kläder, då hon
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
