Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Viljan, ordningen och redan personifierad.» Av Johan-Olov Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar efteråt kom en liten gumma, som drog leden rätt. Efter
ytterligare några dagar stack mor själv hål på bölden, och jag
kunde på nytt gå utan att halta.
Bror och jag växte till. Vid fjorton års ålder fick jag börja
som vägarpojke i smedjan. Arbetstiden var åtta timmars arbete
och åtta timmars vila, vilket gjorde att arbetstiden det ena
dygnet blev åtta och det andra sexton timmar, från
söndagseftermiddagen klockan sex till lördagseftermiddagen klockan sex.
Det var både hårt och krävande, och hade icke mor på allt sätt
ordnat med mat och vila, hade jag lätt kunnat, som så många
andra, bli märkt för livet.
Många gemensamma glädjestunder hade vi icke under mina
uppväxtår. Det var mest arbete och ängslan för framtiden. Men
en av de största glädjestunderna var då jag kom hem med min
första månadslön, tjugo kronor. Då jag lämnade mor pengarna,
gav hon mig för egen del tjugofem öre. Jag blev glad, men inte
så mycket över slanten, utan fastmer för att den inte åtföljdes av
några som helst förhållningsorder eller sparsamhetstal. Jag såg
däri ett förtroende från mors sida, som jag aldrig glömde.
Mor var som sagt religiös, men icke av det högljudda och
fordrande slaget, utan mycket tolerant. Fiolen var på den tiden
bannlyst av de religiösa, som i den såg ett djävulens instrument.
Min bror, som tidigt visade musikaliska anlag, började redan
som sex—sjuåring att spela på de instrument han kunde
komma över. Mor hade åt var och en av oss en sparbanksbok, på
vilken både bror och jag hade ett tjugotal kronor insatta. En
dag — bror var då i tioårsåldern — begärde han av mor att få
ta ut så många kronor på sparbanksboken, som behövdes för
att köpa en fiol. Mor sade inte nej, men hon ville inte gärna gå
med på att ta ut pengar, som han kanske bättre behövde längre
fram. Hon undrade också om han inte i stället kunde spela
gitarr eller flöjt. Bror frågade då, om han fick spela fiol, ifall han
själv gjorde en. Hon ville inte neka, men tyckte att han först
skulle försöka göra en fiol. Han gjorde en fiol. Den såg inte
mycket ut för världen, och ljudet kunde ha varit bättre, men det
var i alla fall något som liknade en fiol och som det gick att
spela på. Han gick in till mor, som satt vid sin sömnad, och spe-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
