Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hemmet var hennes borg.» Av Oscar Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur, färg, idéer, ja, själva ägde en konstnärlig ådra. De
kommo alla ut i det praktiska livets strida strömmar och fingo
där sina värv, men alla voro musikaliskt utrustade och hade
goda röster, många tecknade och målade, alla kunde skildra i
snabba, levande drag. De ägde fantasi och humor. Såväl
religiös inriktning som konstnärlig ådra — och
konfliktmöjligheter mellan båda — ha de givit sina barn i arv. Mathias Taube
var violinist och sångare, målare och skådespelare och på
samma gång konsekvent bibelläsare — även flammande utläggare
i kamratkretsen när det gällde. Den visuella kraften, humorn
och den festliga glansen i saker sådana som Evert Taubes Möte
i monsunen äro exponenter ej blott för författaren personligen
utan för något som spelar och leker i släktens alla sinnen.
Mina tidigaste minnen av min mor gå tillbaka till åttiotalets
andra eller tredje år och knyta sig till psalmer och visor: Nu
haver dagen ända och stjärnor börja tända —, En herrdag i
höjden, Ingen hinner fram, en sång »Jesu, Jehovah, jag längtar
och beder, med dig allena att varda förent», vars melodi i nya
psalmboken knutits samman med Kingos »Sorgen och
glädjen de vandra tillsamman». En vaggvisa, »Liten reser till
Drömmestad», återfann jag med någon överraskning i »Martin
Bircks ungdom». Den är till ord och melodi skapad av
justitierådet Alfr. Norberg för hans barn, bland vilka återfinnes fil.
lic. Ivar Norberg, underfundig medarbetare i Dagens Nyheter.
Min undran och beundran väckte min mor tidigast därför
att hon ej hyste ringaste rädsla för Kalkima. Denne var en
finsk profet, som kom dragande med en stor bibel på en liten
kälke. Han förverkligade Kristi efterföljelse t. o. m. i sin
klädedräkt, tvenne kjolar, den ena uppfäst kring livet, den andra
kring halsen. Hans första besök gällde Tullen. Efter en kort
visit hos min far på tullkammaren stegade han upp i köket.
Hans blick, hans hår, hans gester och exklamationer voro
vidunderliga och hotfulla. Någon tvagning i Jordanen hade han
ej funnit påkallad. Torneå älv hade eljest ej varit oäven. Han
lade en knotig, hårbeklädd svart hand på mitt lika svarta
huvud och framröt en välsignelse, vars kraft jag bävande förnam
från hjässa till fotabjäll. Men min mor gick honom leende och
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
