Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När »kraften fullkomnas i svaghet». Av Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopplöshet, förd genom långa år, undandrar sig en närmare
analys. Striden fördes inför våra ögon, men vi förskonades från att
dela den djupare smärtan. Förvissningen om tillfrisknande
fast-hölls med den vanliga viljestyrkan. Det var karakteristiskt! Jag
anar, att här, på en undangömd scen, utspelades något av det
stora lidandets gåtfulla dramatik.
Trycket lättade så småningom. Men en i yttre mening bruten
människa framgick ur sjukdomskrisen. Min mor kunde de sista
decennierna av sitt liv ej sitta uppe annat än helt korta stunder.
Annat arbete än virkning och någon läsning var uteslutet.
Och ändå! Harmoni och lugn, överlägsen resignation — i
bästa bemärkelse —, tankens klarhet, tacksamhet präglade den
åldrande. Min mor, ehuru ej aktiv husmor längre, blev centrum
i familjen som förut. En sund realism hade vunnit en lysande
seger. Här var det fråga om anpassning med särskilt förtecken.
Självmedlidande, egocentricitet voro min mor främmande.
Hennes sociala känsla — aldrig affekterad och organisatoriskt
chose-full — sträckte sig nu som förut långt utanför familjens krets.
Det var egendomligt att se, hur hon på en ytterligt smal bas
av krafter och yttre möjligheter skapade sig vad man kunde
kalla en »verksamhet». Hon utvecklade en bokstavligen sjudande
energi i sin virkning och lade f. ö. därvidlag i dagen en verkligt
förbluffande uppfinningsförmåga ifråga om variation av
former, färger, föremål. Hon åstadkom, tro mig, en alldeles
säregen, personlig produktionsform på detta obetydliga och i och
för sig nog så alldagliga område. Det var inte bara släkt och
vänner som profiterade av denna alstring, där fabrikslokalen var
en säng och ett nattduksbord. Genom försäljning samlade hon
en »virkkassa», som användes till understöd åt diverse
hjälp-behövande. Jag minns särskilt hennes brinnande intresse för
pastor Erik Hammars pionjärverksamhet i de s. k.
Flodakolonierna i Härjedalen med dess arbetsterapi för alkoholister. Hon
arbetade alltid effektivt i de former hennes situation tillät och
fann alltid en plattform att stå på. Ha vi inte i själva verket här
ett exempel på själva vitalitetskriteriet, det stora i det lilla?
Kanske kan jag i detta sammanhang omnämna de avskedsord
jag fick, när jag som liten pojke första gången lämnade hemmet
’123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
