Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När »kraften fullkomnas i svaghet». Av Georg Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att resa till min skolgång i läroverksstaden: »Glöm nu inte
att tänka på studentexamen för varje läxa du läser!» Det kan
förvisso synas pedagogiskt överdjärvt att säga så till en
blivande förstaklassist. Men faktum var, att orden gjorde intryck,
därför att redan 10-åringen på sitt sätt uppfattade, att det fanns
bakgrund och täckning hos den, som uttalade orden. Därmed
vare inte sagt, att den goda regeln fick en strikt tillämpning!
Här skall nu inte närmare beröras de drag, som endast
intressera den trängre familjekretsen. Men ingen av oss syskon
kan glömma de många avskeden i senare tid efter tillfälliga
besök i det gamla hemmet, fyllda till brädden av den tysta eller
blygt uttalade välsignelsen, som gavs åt den bortdragande. Små
anspråk hade min mor i grunden på andra, trots all rik och stark
för att inte säga lidelsefull känsla. Det fanns inte en skymt av
sentimental efterhängsenhet i hennes väsen. Hennes ömhet var
kysk och behärskad men just därför så oemotståndlig och
betagande. Hennes utveckling hade gått från viljebetonad
anspän-ning till frigjordhet och evangelisk avspänning.
Var låg hemligheten bakom alla dessa livsbefruktande drag i
min mors liv? Därom kan säkerligen råda skilda meningar. Men
jag vet, att den ödmjuka samlingen inför Gud och mottagandet
av kraften i hans närhet sedan ungdomen varit det ena
nödvändiga för henne. En självständigt tillägnad, rosenianskt färgad
fromhet präglade i hög grad hennes liv. Tidigast minns jag
henne med Fjellstedts bibeledition. Otto Funcke, författare till bl. a.
»Guds fotspår på min levnadsväg» och »Vardagsspörsmål i
evighetsljus» — karakteristiska titlar — läste hon med förkärlek i
medelåldern; sedan uppbyggdes hon främst av Natanael
Beskows skrifter och av Eidems »Den lidande Guden».
Naturligtvis läste hon också gärna profan litteratur. Överhuvudtaget
utmärktes min mors religiositet lika mycket av styrka som av
naturlighet och frihet från effektsökeri. Hennes böneliv var
säll-sport utvecklat — en självklar livsform helt enkelt — och det
fanns icke spår av trångsinne, maskerat koketteri eller strävan
att påtvinga andra något, som ej växte fram inifrån. Hennes
förbön mera anade man än hörde talas om. Kort sagt: när jag har
sett min mor leva, vet jag vad som menas med att »leva i Gud».
’124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
