Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Av dalastam. Av Hilda Olsson (Kerstin Hed)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sonhustru till Tytsgården i Hamre. Med sin snälla och
kunniga svärmor och den blida svägerskan, född i granngården
Ollas och en av de vackraste människor jag minns från min
barndom, levde hon i god och trofast vänskap. Också
svägerskans syster Ollas Mari var hennes goda vän. Hon blev sedan
gift till Karlfeldts mödernehem, Hyttbäcken i Folkärna, och var
alltså den fränka skalden nämner i dikten Träslottet. Mors
svägerska, min farbrors hustru, rycktes bort helt ung från man och
barn. Kanske minns jag henne särskilt väl för att hon var den
första döda jag såg, jag mindes länge de rena, ädla dragen och
rosorna i hennes händer.
Men då hade far och mor sedan länge bott på den gård, där
mor mer än väl fick bruk för sin okuvliga vilja och
arbetsförmåga. Där föddes hennes tre döttrar, där dog hennes förstfödde,
vår ende broder, i hennes armar, fåfängt frågande efter doktorn,
som aldrig kom. Alla läkare var ute på sjukresa, difteri gick i
hela socknen, och far fick fara den långa och bittra vägen hem
utan läkare. Jag hade en känsla av att denna sorg kom min mor
aldrig över.
I bekymmersamma år slets och sparades för att kunna klara
hemmanets skuldräntor och andra utgifter, och man kan gott
säga, att mor var hemmets ekonomichef. I motsats till min far,
som kunde vara myndig nog, verkade hon utåt stilla och försynt
men var ändå på något sätt den dominerande i hemmet, inte bara
genom sin viljekraft utan fastmer genom sin klara och skarpa
intelligens.
Men jag tyckte förstås alltid, att min mor alls inte hade lätt
för att lära ut sina färdigheter åt andra. Hon var
utomordentligt kvicktänkt och bl. a. mycket skicklig i huvudräkning.
Säkert tyckte hon att »mellanjäntan» var ganska dum, när hon
som sextonåring skulle försöka få klarhet i vävräkningens
mysterier och mors snabba och säkra beräkning av alnar, passmar
och lagn lät som latin för den mindre snabbtänkta!
Men vilken utomordentlig berättare hon var! Hon hade ett
säkert minne och berättade, så att man riktigt kunde se för sig
de gamla byarnas liv i helg och socken, följa årets gång med
gamla sedvänjor och märkesdagar och lära känna alla gamla ori-
’162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
