Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon var för oss hemmets härd.» Av Per Edvin Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
made, hade ofta den andre glimten i ögat. Men blev det
sammanstötning, var den snart förbi, och solen sken åter och
varmare än förut. Far och mor voro verkligt kära i varandra. Far
var genom kynne och kanske också uppfostran obenägen att
visa sina känslor offentligt. Till och med när han smekte oss
barn, låg det trots hans stora barnkärhet ändå något tafatt
däröver. Mor däremot visade vad hon kände. Hon var alls inte
ängslig för att göra sin man förlägen inför andra med sina
karesser. Hon var svartsjuk — sällan gent emot andra kvinnor,
ty därtill hade hon inte tillfälle — men mot fars manliga vänner,
hans arbete och så småningom också förtroendeuppdrag.
Lika intensiv var hon i sina känslor gent emot oss barn. Make
och barn var hennes värld. Detta kom starkt till uttryck under
vår uppfostran. Denna inriktade sig främst mot två mål. Vi
skulle för det första vara välartade barn och bli hederliga och
ärliga människor. Vidare skulle vi hållas till arbete och läras
aktsamhet om kläder, skolböcker och alla andra ägodelar, som
vi hade att ta befattning med, för att därigenom grundlägga
arbetsamhet och hushållsamhet. Om detta program voro
föräldrarna djupt eniga. Även metoderna voro självskrivna. Det
skulle gå med lock och pock. Sedelärande berättelser ur livet,
förmaningar, tillrättavisningar och aga. Mor svek ingalunda i
programmets genomförande heller. Men det fanns en olikhet
mellan föräldrarna. Far fordrade mer av oss än av andra. I
tvivelaktiga fall, om det inte var absolut klart var skulden låg,
godtog han andras klagomål på oss med åtföljande bestraffning.
Mor däremot kämpade för sina ungar. Hon var mera advokat
än domare.
Mor eftersträvade att själv klara av uppkommande behov
av ingripande. Om vi skrämt grannens får eller ryckt någon jänta
i hårflätan, talade hon den förfördelade till rätta och gav oss
stryk. Hade någon av oss i övermod plumsat i något dike och
sölat ner strumporna eller klättrat i träd och rivit sönder
byxorna, grep hon sig an med både förmaningar och aga. Men hon
gav far underrättelse om de löpande händelserna — sedan vi
somnat på kvällen. Eftersom far oftast lämnade hemmet på
morgnarna, innan vi vaknat, blevo på så sätt sakerna något föl
’189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
