Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon var för oss hemmets härd.» Av Per Edvin Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla, innan han fick tillfälle att gripa in. Men mor hade en
stark taktisk känsla för hur långt detta system kunde drivas.
Hade vi tillåtit oss något, som aldrig så litet tangerade
drummel-aktighet, eller hade vi råkat göra åverkan, som måste leda till
utgifter, anmälde hon genast det inträffade i högre instans.
Detta fruktade vi. Far agade oss ytterst sällan. Gjorde han det,
var det likväl med besked. Men han tillrättavisade oss på ett
sätt, som gav oss en förnimmelse av förtappeisens iskyla. Vi
älskade och aktade honom och voro stolta över honom, som
vi göra och äro i den dag som är, men han stod över oss, var
något förmer, medan mor liksom var en av oss. När vi pojkar
blevo större, spelades det inte så litet av teater mellan mor och
oss. Det gällde att snabbt bekänna sin skuld för henne och ta
emot agan, för att hon i sin tur skulle kunna avlägga rapport
och anmäla, att bestraffningen ägt rum. Vi jämrade oss under de
rätt kraftlösa slagen för att få henne att tro att de hade verkan.
Men vi genomskådade varandra ömsesidigt.
Särskilt vanartade voro vi väl inte, och därför voro dylika
rättsliga uppgörelser ingalunda daglig kost. Men de förekommo
och synas mig kasta ett särskilt ljus över vårt förhållande till
mor. Detta tog sig i allmänhet långt varmare och innerligare ut.
Hon var vår förtrogna, vår uppmuntrare i medgången och
tröstare i motgången och vår ombudsman hos far, när det gällde
att utverka någon förmån eller något medgivande. Hon var
vår arbetskamrat på åkern och i ladugården, liksom vi voro
hennes små hjälpredor i hemmets bestyr. Hon följde intresserad
våra lekar och sjöng sin ungdoms romantiska visor för oss. Så
släppte hon också sin fantasi lös och berättade.
Båda föräldrarna berättade gärna — ofta i skymningsstunder,
sedan dagsljuset sinat och innan lampan blivit tänd. Delvis
hade de samma ämnesområde — under deras livstid inträffade
märkligare händelser, försedda med lämpliga sedelärande
poänger. Men i övrigt voro de skilda berättartyper. Far hade sinne
för situationskomik, vilket passade bra till de skildringar ur
bygdens och släktens kulturhistoria, som han gärna sysslade
med. Mor strävade mera mot det dramatiska. Hon förde en
alltid fram mot klimax. Så var det även i vardagens uppfostrar-
’190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
