Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En central figur.» Av Ivar Stendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet, inriktas på att möta livets realiteter och på att kunna göra
en positiv insats. De fingo ej som andra barn fickpengar, utan
under sommarloven skulle de hjälpa till med litet av varje mot
en viss betalning, som de sedan fingo lära sig att hushålla med
under resten av året. Nå, en viss förstärkning fick väl
sparkapi-talet då och då genom spontana skänker från fadershanden, men
detta ingick ej i uppfostringssystemet. Däremot lades stor vikt
vid att lära barnen att lägga upp och genomföra en budget. Vi
fingo redan tidigt taga hand om våra klädanskaffningar efter en
plan som vi själva fingo utarbeta och underställa moderns
granskning. Räkenskaper skulle föras och redovisas. Man
lärdes att spara och sätta likhetstecken mellan pengar och ansvar.
Barnen sändes också tidigt ut på egen hand till främmande
människor och länder för att lära sig att ta vara på sig själva.
Mor gjorde alltid själv inköpen till huset och hade en mycket
stor varukännedom. Denna bibringade hon sina döttrar vid
praktiska övningar under inköpsronder, där flickorna i tur och
ordning måste följa med henne. Aven sönerna togos ibland med,
som det hette för att hjälpa mor bära. Den verkliga anledningen
förstod jag först långt senare.
Barnens fysiska och andliga fostran ägnades en lika stor och
lika litet slentrianmässig uppmärksamhet. Friluftslivet var då
ännu icke uppfunnet, men lika fullt kördes barnen ut för att få
frisk luft. Andliga övningar anbefalldes också, bland annat i
form av besök på muséer och utställningar. Mor ställde
medvetet och avsiktligt rätt stora krav på sina barn. »Man måste
fordra av barn, annars blir det inte dugligt folk av dem», så
formulerade hon sitt program för det uppväxande släktets fostran.
Hon var en mycket duglig husmor med betydande
organisatorisk begåvning. Dessa egenskaper hade hon också behov av.
Barnskaran var stor, gästfriheten utan gränser, men så ej
tillgångarna. Det fordrades planmässighet och klok hushållning.
Mor var mäktig detta, och redan från sina första år som gift lade
hon upp en budget för hemmets skötsel, detta alltså vid en tid,
då väl få svenska husmödrar visste vad en hushållsbudget
kunde innebära. Allt bokfördes och huvudböckerna bevarades; vid
hennes död funnos mer än 50 årgångar. Hon behärskade fullt
’202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
