Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria i Simlångsdalen. Av Fredrik Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidningar (vilket gjorde prosten Ström mycket bekymrad) och
för järnväg genom socknen (vilket gjorde småbönderna
missnöjda). Då jordbruket icke gav behövlig avkastning,
upprättade han en lanthandel på gården.
Medan min praktiske och aktive fader helt gick upp i dessa
olika värv, födde honom hans maka på åtta år sex barn, av
vilka jag var den äldste. Dessa barnsängar tog säkerligen hårt på
hennes krafter, ty hon var icke stark, utan rätt spenslig och liten
till växten.
Hur minns jag nu min mor under mina egentliga barndomsår?
Hon var alldeles motsatsen till min far. Hon var alls icke
praktisk, hade icke praktiska intressen. Hon skaffade hushållet
bra tjänstefolk och lät den bästa jungfrun styra hushållet. Vid
sidan om lönen gav hon alltid tjänarna gåvor till varje helg
och ett extra tillägg till julen. Dessa tillägg fick hon av sin mor,
som sparade dem från hushållet i prästgården. Hon sade ofta
till mig: »De har alldeles för små löner, tjänarna.» Min far, som
var liberal, sade: »Marknaden bestämmer lönerna liksom
priserna.»
Det rådde stor fattigdom i socknen bland torpare,
hantverkare och daglönare. Min far sökte få en ordning på
fattigvården, men bönderna sa nej. Matsgård hade två torparfamiljer
och prästgården tre. Min far hade dagsverken av dessa. Deras
fattigdom var bedrövlig, och de skulle förjaga den med
brännvin. Min mor gick ofta med bröd och socker till
torparhustrur-na. Hon skrek en gång till en torpare: »Detta usla syndiga
brännvin!» Då fick hon till svar: »Håna inte den fattiges
himmelrike, frun!» Min mor sände mig ofta med bröd till de
fattigaste och med strumpgarn till barnen. Torparbarnen gick i
regel utan strumpor året om. Lungsoten härjade förfärligt bland
ungdomen. En gång sade min mor till mig: »När du blir stor,
måste du hjälpa de fattiga.» Hon led svårt av att se detta
elände och fick ofta av sin far prosten pengar att hjälpa med. Men
min far sade med en realistisk syn på tingen: »Det är inte
allmosor som hjälper, det är ökad handel och industri, järnvägar
och gödning.» Men min mor sade ofta: »Medan gräset gror
dör kon, det är i dag dom ska ha bröd och strumpor!» Och
’213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
