- Project Runeberg -  Min Mor / 1. Fyrtiofem svenska män och kvinnor om sina mödrar /
214

(1947) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria i Simlångsdalen. Av Fredrik Ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon bildade den första syföreningen. Som ledande kraft satte
hon en dotter till förre prästen. Jag minns henne. Hon rökte
stora cigarrer, drack svart kaffe och satte skrattande i gång
sy-kalas på sykalas. Så blev det en början till hjälp.

Min mor älskade tre ting mer än allt annat: poesi, därefter
vad hon kallade »melodier», slutligen »att gå bland träden».

Hon ägde en del dikter: Tegnérs, Geijers, Franzéns och
Wallins, små röda böcker med guldtryck och diktarnas
porträttmedaljonger i guld. Även hade hon av August Bondeson fått
avskrifter av folkvisor, och slutligen klippte hon ur tidningar alla
dikter som där fanns — och tidningarna hade mycken poesi i
sina spalter under dessa tider — och samlade dem i pärmar.
Hon läste många dikter och folkvisor för mig, men jag tror inte
att jag begrep dem eller uppskattade dem. Däremot lyssnade
jag som barn gärna till hennes »melodier»; hon hade ingen röst
att tala om, men hon småsjöng orden, som hon lärt av
klockar-familjen Bexell och av August Bondeson, kanske även av
kringvandrande spelmän.

En av visorna hon sjöng var denna:

Skatan satt på taket,
tala med sina döttrar.
Var skall vi i vinter bo?
Vi fryser om våra små fötter.
Vi ska resa till Dannemark,
köpa skor för en halver mark,
tre små tjocka pepparkorn,
katten blåser i silverhorn,
tre små råttor springer i en ring,
så hela jorden rungar.

Folkvisan om Bonden och kråkan var en hel lång saga, som
vi barn aldrig fick nog av. »Var bor vipan?», »Lilla fågel, får
jag låna dina vingar», »Ett två lärde gå», »Bro bro breja,
stockar och stenar», »Resan till Grönland», »Dagen lider» och
många andra. När mor sjöng »Så så havre» figurerade hon. En

’214

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minmor/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free