Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra flickors mor. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon säga. Hennes självkänsla, som ofta eggade till motsägelse,
mildrades betydligt av en självironi, som gjorde, att hon kunde
fördraga t. o. m. att jag härmade henne. Hon var förunderligt
trofast som vän, och som alla maktlystna naturer tyckte hon
om att beskydda och hjälpa. Hon gjorde också flitiga besök
i fattigstugan, såsom dåtidens primitiva ålderdomshem kallades,
och brukade säga, att man av folket kunde lära sig att dö lugnt
och undergivet. I socknen betraktades hon därför som
synnerligen »nedrig och gemen» och fick även länge behålla sina
tjänare. Deras arbete skattade hon högre än familjens och brukade
ofta ge den bästa maten åt dem: »De som arbetar ska ha»,
hette det, med udden riktad åt oss andra och särskilt min far.
I ett brev, skrivet på franska till min syster Clara, som då var
i Schweiz, skrev hon om min far och hans adjunkt: »de lever
som badgäster — ils vivent comme baigneurs.» Hennes sorgliga
erfarenhet från supiga och ständigt obefordrade präster, som i
likhet med kavaljererna levde på främmande prästgårdars
gästfrihet, kom ofta fram på ett ganska realistiskt sätt. Då jag för
att påskynda repetitionen till licentiatexamen ibland läste högt
för henne, minns jag hur hon, just då vi läste om inkvisitionens
gräsligheter, plötsligt utbrast: »Ja, min lilla flicka, jag ser nog,
att prästerna har varit med om att ställa till bra mycket ont i
världen.» Om materialistiska människor hade hon för övrigt
gärna till hands ett summariskt: »Da stehen die Ochsen am
Berge!»
Mot män var hon i allmänhet synnerligen misstänksam. Hon
skröt över att hon hade lyckats avstyra »åtta olyckliga
äktenskap», och hon brukade ofta säga till unga flickor: »Lita inte på
att en karl är hygglig, om han inte super, för då har han något
annat otäcktyg för sig i stället.» Egentligen var det nog emot
hennes vilja, att sprit någon gång förekom i vårt hem, särskilt
när vi hade hjälppräster på middag. En söndagseftermiddag då
min far hade haft predikohjälp, upptäckte jag henne i köket,
där hon höll på att slå ut flera glas vatten av olika storlek i
en större bleckbunke för att mäta upp hur mycket sprit bemälte
präst, som var läroverksadjunkt och regementspastor, hade
förtärt till middagen. Det blev ju inte så litet, när det gällde helan,
’240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
