Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattig mor. Av Albert Viksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträng ransonering även av brödet. Till varje aftonmål fick vi
en avpassad bit bröd med en klick smör i mitten. Ibland var det
bara messmör och en ostskiva. Gröten däremot ransonerades
aldrig. Men det hände, att den var kokad av frostmjöl, som
gjorde gröten svart och klistrig. Gröt, potatis och strömming ingick
i varje huvudmåltid. Mest bara om kvällarna fick vi sovel till
brödet.
När jag nu efteråt tänker på hur skickligt avvägd fördelningen
av födan var, måste jag beundra min mors hushållaregenskaper.
Det gick alltid ihop, och vi behövde egentligen aldrig svälta.
Visserligen snattade vi bröd, när vi kunde komma åt det mellan
målen, men barn brukar ju alltid snatta.
Extra hushållspengar skaffade sig mor på många sätt. Smöret
sparades i hushållet till avsalu, ost och mjölk likaså. Ofta fick
jag som äldst springa den en halv mil långa vägen till herrgården
och sälja fem eller sex ägg. Det blev i alla fall en 25-öring i
kontanter.
Mor var aldrig snål. Hon var synnerligen ömsint mot både
människor och djur. Utåt var hon nästan rundhänt. Alla som
kom på besök måste ha något till livs. Fanns det inte kaffe, fick
de vänta till måltiden och sätta sig vid bordet. Efter en bakning
fick vi barn alltid gå till de fattigare grannarna med några kakor
färskt bröd. Vid slakt gick många mystiska paket till dem som
hade det svårare än vi. Luffare kom gärna till vårt hem. Där
fanns alltid en bädd i bryggstugan och någon förfriskning på
morgonen i köket.
— Man får alltid tillbaka vad man ger bort, brukade mor
säga, när någon förebrådde henne det ständiga givandet.
Det föreföll också som om det var riktigt. Vi märkte aldrig
att gästfriheten gav orsak till större brist i hemmet. Vi blev vana
vid att folk samlades hemma hos oss och att de skulle ha sin del
av vad hemmet hade att bjuda på. Även tattare kom i hela följen.
Men när de en gång grundlurat far på ett hästbyte, stängde mor
dörrarna för patrasket. Annars brukade inga dörrar vara låsta.
Även när vi gav oss av till utslåttern, stod dörrarna olåsta. Vi
blev aldrig bestulna. Det fanns väl heller inte mycket att stjäla.
Men även en tjuv har respekt för en olåst dörr.
’249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
