Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oförglömlig. Av Louise Adelswärd, f. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för månader, flytta till det två mil bort belägna Stjärnorp. Där
var allt på den -tiden mycket obekvämt och primitivt, och det
var inte litet att tänka på och ordna med för resan dit med
bar:®, tjänare, hundar och hästar. Stora flyttlass åkte i väg med
allt det som inte fanns därborta. Men med vilken glädje vi barn
sågo fram emot denna tid kan aldrig beskrivas, och inte förrän
jag blev fullvuxen förstod jag vilket arbete det varit för
Mamma, på vilken allt slutligen hängde. Men hon tänkte aldrig
på sig själv eller sin egen bekvämlighet, och aldrig var något
arbete eller någon möda för stor, när det gällde att hjälpa eller
glädja andra. Och så var hon så otroligt fortfärdig. Jag tror
aldrig jag känt någon, som så fort fick allt ur sina händer,
antingen det gällde att sy eller skriva, ordna eller organisera —
allt blev färdigt innan man hann vända sig. Så tyckte vi barn
åtminstone, och jag tror, att det var det allmänna omdömet.
Och aldrig gick något på slarv, det var som om hon kunnat trolla
med sina vackra händer, och aldrig var hon heller sysslolös.
Hon ville helst att vi skulle vara likadana, vilket inte alltid
var lätt. Lydnad och snabbhet fordrade hon, och det kunde
blixtra till i de mörkblå ögonen, då vi inte genast gjorde som
hon sagt. Vare sig det gällde att springa ett ärende, att rensa
bär, klippa till en väv eller gå med mat till någon sjuk, så fick
man inte dröja — »med glatt mod skall man gå» var hennes
ord, och då gällde det att slita sig ifrån en rolig bok, från
krusbärsbuskarna, bigarråträden eller krocketplanen och det genast.
Under de långa vintrarna, då nöjena voro ytterst tunnsådda
och det just aldrig hände något, utan livet gick sin gång med
gårdens och husets göromål och för oss barn med lektioner
och läxläsning, längtade vi alltid till kvällen, då Mamma
samlade oss i sitt kabinett och läste högt för oss. Robinson och
Fält-skäms berättelser, Starbäck och Onkel Toms stuga, Fryxell,
Runeberg och Snoilsky och senare också Victor Rydberg — aldrig
kan jag läsa någon av dem utan att minnas hennes vackra
huvud böjt över boken och tycka mig höra hennes röst.
Om söndagarna de gånger då vi inte åkte till kyrkan läste hon
predikan — till sin stora sorg var hon omusikalisk och kunde
inte sjunga psalmerna med oss, men hon läste dem ovanligt väl.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>