Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrgårdsflickan, som blev prästfru. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som finnas bevarade, talar hon med förtjusning om hur hon,
delvis genom eget arbete, lyckats förvärva en egen sadel.
Arbetet var vävning: hon hade nästan fått tvinga sig till att få lära sig
konsten. I det välordnade hemmet fanns det föga utrymme för
»mamsellernas» arbetsinsats. »När två husor och två
ladugårdsjungfrur funnos tillgängliga, behövdes ingen hjälp till vävning,
]ag började då mottaga beställningar av släktfruar, mest på
drällsväv. Detta medförde, då jag uteslutande fick disponera
min tid, en liten nätt inkomst, vilken eggade mig till kanske
alltför stor iver. Jag steg upp före tjänarna, någon gång före
Ox-Janne t. o. m., som bodde ovanpå i flygeln, och före frukosten
skulle jag ha hunnit så och så många alnar och dessutom ha
hunnit med att springa ned och bada. Min girighet blev så stor,
att när det kom ’tråkigt främmande’, som tvingade mig att gå
ur väven och sällskapa, så var jag alls inte belåten och
beräknade i tysthet, huru många alnar jag skulle försumma och hur
mycken förtjänst jag gick miste om. Och ändock arbetade jag
mig stundom så trött, ty drällsväv kräver hela kroppens
krafter, att jag måste kasta mig raklång baklänges på den
uppbäddade hantverkssängen och låta min rygg värka över under rätt
hörbara stönanden, då jag var ensam. Det var dock inte bara
girighet, som var drivkraften, utan ett stort medfött behov av
verksamhet.»
Hemmet var gästfritt. För »regementet» — andra
livgrenad-järerna på Malmslätt — hölls öppet hus. Regementsläkare
Wetterberg, alias Onkel Adam, hörde till vännerna. Tidigare fann
också August Blanche, en vän från regementsskrivarens
stockholmsår, vägen till Odensfors. Det var naturligt, att flera av
döttrarna blevo officersfruar. Då den yngsta dottern gifte sig
med komministern i Vreta kloster och flyttade in i Ekbackens
lilla prästgård, betraktades det väl nästan som en mesallians.
Herrgårdsflickan, som blev prästfru, var icke oförberedd för
sitt nya kall. I barndomshemmet hade hon fått lära att tänka
på andra, särskilt på de behövande. Men där saknades varje
inslag av varmare fromhet. Hon hade aldrig gått i skola. »Vår
äldsta syster var vår lärarinna, och större respekt än hon kunde
ingen ha ingivit oss. Jag kan ännu minnas, huru vi med läx-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
