Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon var både Marta och Maria. Av Gärda Lidforss af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och god», skriver hon en gång till mig, »varför då dessa
ständiga utfall och överord?» Mest tror jag dock att hon plågades
av pappas inställning, som var mycket strängare än hennes egen.
»Hur är det med vår gudsförtröstan?» brukade Bengt ofta
säga till henne. Nog sattes den ibland på rätt hårda prov, men
säkert är, att den var henne till stor hjälp i alla livets skiften.
Sen kom mormorstiden med nya varma intressen. Ny
linnesömnad för våra småttingar, som blev stora glädjeämnen för
hennes ensamma ålderdom — pappa dog 1910. Jag har framför
mig ett brev, skrivet pingstdagen 1911, vi, min man och jag,
hade bett henne komma ner till Göteborg — hon bodde nu i
Stockholm — men hon kände sig trött och ville hellre vänta: »Ah ja,
jag skall nog finna mig tillrätta ändå, jag har ju så vackert
utanför mina fönster, och där skall jag sitta och fundera för mig
själv och sömma åt mina barnbarn, så var du inte orolig för mig,
min lilla Adreg.» I ett annat brev, skrivet på hösten efter pappas
bortgång, låter det så här till svar på ett brev från mig, som fått
pappas Victor Hugo-upplaga: »Ja, nog minns jag les Djinns
(jag hade talat om dem) och Orientalerna och mycket annat av
Victor Hugo. När jag ibland tog ner en volym av honom, helst
just den du skrev om, så brukade jag alltid fastna ett par
timmar, kunde rakt inte slita mig lös — jag håller med dig om att
vi egentligen inte behöver någon ny litteratur, vi kunde ha så
nog av den gamla. Jag har på senare tider så livligt erinrat mig
ett ord av Goethe, då han på äldre dagar fick sig tillsänt av en
fransman hans nya böcker: ’à mon åge ön ne lit pas, ön r e 1 i t’,
och det är vad jag gör också.»
Jag har i min ägo ett brev, det första pappa skrev som
förlovad till »mademoiselle Anne-Marie Swartling». Det är så
vackert, och där bli de båda belysta från en sida som ju barn i
regel ej känner till (jag har fått det först efter mammas död).
Pappa har just kommit tillbaka till Uppsala efter förlovningen
på Eriksberg, morföräldrarnas egendom i Kolmården. Låt mig
få citera:
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
