Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som man minns ett gästabud.» Av G. Hedenvind-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
industrialismens genombrott uppluckrades i likhet med det gamla
självhushållet, vars grund och villkor den var.
Emellertid inföll min mors uppgift som hustru, husmor och
moder just under denna väldiga brytningstid. Och det måtte
på något vis ha förefallit henne, som om den gamla världen var på
väg att sjunka eller glida undan hennes fötter. Åtminstone
erinrar jag mig mer än en antydning i denna riktning.
Hon hette Juliana, som flicka Michaelsdotter, var född 1860,
ensam flicka bland tre pojkar, och gifte sig 1880. Hon var
dröm-merska, påstod folk, och jag tror detta omdöme stämde
ungefär. Inträffade en alltför outhärdlig tråkighet, så gick hon
avsides i ensamhet, inte för att hänge sig åt tårar eller grubbel,
men väl för att förströ sig med något och glömma. Åtminstone
fick jag som vuxen den uppfattningen om henne, när jag drog
mig till minnes ett och annat.
Särskilt väl minns jag en kväll, när hon stod vid spisen och
tvarade i gröt. Under tiden förde hon ett mycket vidlyftigt
resonemang med sin gamla faster, vilket rörde sig om denna
tillvaros obeständighet — om hur den minsta lilla plan kunde leda
till något helt annat än man beräknat. Och så mynnade
samtalet ut i en berättelse om hur hon under en stor tråkighet en
gång styrde sina steg till Kvarndammen, vilket kom mig att
glopaktigt fråga, om hon då ämnade gömma sig där för alla
kommande tråkigheter? Hon förstod meningen och sporde mig
förebrående tillbaka, hur jag kunde fråga så dumt. Skulle hon
ha kastat sig i evig förtappelse för en timlig tråkighet? Nej, hon
hade bara haft för avsikt att gå dit och förströ sig en stund
vid åsynen av ett skrakpar, som slagit sig ned i dammen, men
hade kommit att stanna vid en myrstack och försjunka i
begrundan av myrornas sista arbete för dagen, varvid en märklig
tanke slagit henne. Måhända upplevde även dessa små kryp
sina tråkigheter. Under dagen hade korna gått över deras väg
två gånger — på morgonen när de gingo till skogs, på kvällen
när de gingo hem för att bli mjölkade. Hon såg flera myror
släpa på döda. Men inte upphörde därför de andra att arbeta
och bygga på deras gemensamma stack. Så fylld av mot som
med var världen. Men inte upphörde något till följd därav. Hur
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
