Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som man minns ett gästabud.» Av G. Hedenvind-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tag utövade hon också litet läkarpraktik. Hon köpte hem
medi-kamenter från apoteket, men kokade själv ihop de flesta
drogerna och gjorde väl sitt bästa, skulle jag tro, för att ge dem
kraft och verkan. Då liksom nu hade folk ofta magsyra och
voro griniga av sig. Men mor botade deras åkomma, och de
blevo riktigt hyggliga människor igen, påstods det. Annu minns
jag väl, när hon var ifärd med att koka den där
magsyredekok-ten, hur plötsligt sömnig man blev, när man kom utifrån frisk
luft och in i denna egendomligt söta odör. Men det bästa med
hennes praktik var nog, gissar jag, att hon aldrig tog någon
ersättning för sin läkarhjälp. Kontanterna för apoteksmedicinen
täckte hon med inkomsterna på smör och ägg. Örterna till
drogerna plockade hon själv, vanligtvis under sommarsolståndet, de
finaste på själva midsommarnatten. En midsommarnatt gjorde
jag henne följe inemot en mil syd på skogen till en älv, kallad
Dammån. Vid en lång bukt genom frodiga myrängar — den
kallades Envågen — fanns den sökta örten. Jag skulle hjälpa
henne plocka den, men fick tag i ett par harungar och blev helt
upptagen av dem.
Emellertid tog min mors praktik ett lika brådstörtat som
egendomligt slut. En sommardag nådde henne nämligen det
obehagliga ryktet, att doktorn i Ström, nuvarande Strömsund,
betraktade hennes verksamhet som illojal konkurrens, vilket
förvisso var mycket överdrivet. Ty han fick det inte
fetare sedan hon upphört med sin praktik, än han hade det
dessförinnan. På den tiden anlitade ingen i dessa bygder läkare
annat än för att få konstaterat, att vederbörande äntligen var
riktigt död. Man ville inte lämna gravbacken med den obehagliga
känslan, att man kanske begravt en halvdöd eller till någon del
levande anförvant.
Nu blev mor ängslig. Och en kväll, när vi mjölkat och de
mindre ungarna somnat, bad hon mig hjälpa sig forsla
medika-mentskrinet ned till viken, där båtarna stodo. Jag gjorde så
och fick där i uppdrag att plocka småsten ovanpå
medikamen-terna, varpå hon lade igen locket, vred om nyckeln och
placerade apoteket i båten, tog sen plats på bakstävens toft och gav mig
ørder att ro ut på viken ett gott stycke utanför notvarpet. Och
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
