Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köttmat; pölsa var festmåltiden före andra läckerheter. När vi
gick hem igen hade vi med oss en annan läckerhet, som vi
hemma fick lära oss hushålla med. Det var istersmör med gräslök i.
Dock — ingen läckerhet från de förmögnas värld gick upp
emot färsk sill. Den fick vi en gång vid besök av en faster från
Sala. Hon var också »rik». Hon gav mig min första femtioöring.
Vid varje sådant möte med bättre ställda släktingar fick
barnet ett obestämt intryck av att modern hade »kommit ifrån» på
något sätt. Hade hon kanske gift sig under sitt stånd, då hon
valde hyttarbetaren i stället för någon bonde eller mjölnare? Det
var nog så. Men hennes son skulle en dag prisa sig lycklig och
stolt över att vara född och uppväxt i arbetarklassen, att få
sträva och utvecklas med den, att få ställa sina krafter i dess tjänst.
En fördom visserligen, men måhända ursäktad som protest mot
andra fördomar, »de bättres» nedlåtenhet i sekelskiftets Sverige
och en del »framgångsrikas» böjelse att glömma eller rent av
förneka sitt fattiga förflutna.
Om det varit öppen konflikt med släkten, vet jag inte. Hon
talade aldrig om saken, och jag frågade aldrig. Men om det
varit konflikt, så förstår jag att min mor inte var den som sökte
försoning. »Fattig men stolt.» Hon var inte heller god att
tas med. Hon var inte elak, men hennes tunga kunde vara
det! Skarp i repliken, bitande ironisk, fast med ett gott leende
i mungipan och en varm glimt i ögonvrån. Hennes tal minns jag
mest som skämt och underfundighet. Mest var det förstås
folkhumorns uttryck och bilder som kom till användning, men
hennes egna tankar och infall kunde vara goda och roliga nog.
Jag minns ett inpass hon gjorde i ett samtal om en supig
arbetare med fattigt hem, fast han var en duktig arbetare med god
arbetsförtjänst. Det var förstås för och emot, tills hon klippte
av: »Vad hjälper det om kon mjölkar bra, om hon alltid sparkar
kull mjölkhinken!»
Till hemmet på hyttbacken bar hon från arbetsställena hem
de första tidningar jag fick läsa och se gubbar i. Det var
»Dalpilen» och Aftonbladets halvveckoupplaga. Senare blev det
Allers. Men då hade vi redan fått det så bra, att vi kunde köpa
vårt eget exemplar. Min syster och grannfolket hjälpte mig
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
