Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den kvasten har Augusta gjort.» Av Gunnar Hirdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lära mig läsa innan jag fyllt fem år. Att skriva också. Det
fanns varken penna eller skrivbok, men det gick bra med kol
från spisen och omslagspapper. Då kolen tröt gick det skapligt
med att sticka sig fram i papperet med en knappnål!
Den bästa grunden för sonens litterära och konstnärliga
fostran (för att bruka löjligt stora ord helt i onödan!) gav modern
genom sin sång till spinnrocken, stickstrumpan och bindningen
av kvastar och vispar. Det var kvällsgöra för henne från
början, senare skulle den sistnämnda handaslöjden bli
huvudnäringen för hemmet. Hon var inte »väckt», som släkten hennes
tycks ha varit rätt allmänt, men hon sjöng mycket av de
frikyrkliga sångerna, Sankeys och Lina Sandells. »Tryggare kan ingen
vara» minns jag bäst, men har svagt minne också av »Jag kan
icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt». Det
var mycket om »Lammets blod» också. Men underligast var
en Sankey-sång med mystiska ord om att »mötas på den
stranden» och »Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av
en vattuflod». Då hon inte var väckt, betraktades hon nog av
de troende grannarna som en synderska.
Men hon sjöng också världsliga sånger, och dem minns jag
bäst, kanske beroende på att de förekom även senare, då jag
som femtonåring återvände från vandringsåren som fosterbarn.
Då sjöngs inte längre, såvitt jag minns, de andliga sångerna.
Det kan ju ha berott på att hon till sin förskräckelse upptäckt
att jag var »fritänkare» och att hon därför teg med dessa
sånger, när jag var hemma. Att jag minns folkvisorna och visorna
»tryckta i år» bäst, kan bero på att det kommit en ny sångare i
stugan — min styvfar. Han spelade dragspel och fiol och sjöng
bra solo eller samman med min mor. Det var inga ledsamheter,
som han själv sa på sin värmlandsdialekt. De sånger och visor
jag på det sättet lärde mig utantill redan då jag som nioåring
rymde från hemmet vill jag gärna ha nämnda i denna teckning
av min mor. Det var t. ex. »I låga ryttartorpet vid höga
Hunneberg». Långt senare erfor jag att texten var skriven av
blekingeskalden Per Thomasson, en författare som jag i
tolv-trettonårsåldern läste lika mycket som Onkel Adam. En annan var
»Kors på Idas grav», som också måste ha skrivits av en »rik-
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
