Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De trodde, att jag sov. Hon sade bland annat: »Jag hade inte
kurage att rekvirera polis för att ta hand om fyllbulten eller
låta honom ligga i trappan. För jag tyckte, att om någon skulle
straffas, så var det G—t och inte den olycklige provisorn.»
Pappa gav mamma rätt men framhöll, att hon hade fullt upp att
göra utan att bry sig om andra. Men i verkligheten var han
stolt över sin lilla Augusta. Så hette mamma.
Sommarsöndagarna tillbringade vi i regel i Solna- eller
Hagaparken. Vi stannade i Solnaparken, om det gällde ett kortare
besök. Den låg närmare staden. Men hade mina föräldrar för
avsikt att övernatta mellan lördag och söndag, var Hagaparken
den rätta.
Mat och filtar packades i en klädkorg. Den bars av mamma
och pappa. Norrtullsgatan var då kantad med lindar, som
bildade en allé från Odenplan till Norrtull. Lindarna spände ut ett
lövtak, som måste offras, när ledningarna för den elektriska
spårvagnen skulle dragas fram. Ett skönhetsvärde offrades. Nu
skulle det vara trist att gå och bära en klädkorg från
Observato-riegatan till Haga. Då var det inte så. I varje fall inte för oss
barn, som sluppo bördan. Vi voro ju så gott som på landet, när
vi kommo ned till Odengatan.
I Hagaparken uppsöktes en plats, där vi kunde vara ostörda.
Det var inte lätt, ty parkerna intill Stockholm voro på den tiden
de fattigas sommarnöje. Tusentals familjer sökte sommarnöje i
Haga. Men alla funno plats, även vi. Då kokades först kaffe åt
alla. Mamma ansåg, att kaffe inte var skadligt, bara man åt
bröd till det. Brödet bestod av vetelimpor, som mamma själv
bakade. Hur gott var inte detta bröd! Tiden ägnades åt lekar,
»sista paret ut», kapplöpningar, längd- och höjdhopp etc. Men
mamma hade fullt arbete med att koka kaffe och laga mat. Fick
hon tid, plockade hon medicinalväxter för eget behov. Pappa
hämtade vatten från källan och deltog i våra lekar. Hemfärden,
visserligen med lättad börda, var dock inte alltid så angenäm.
Vägen var lång för trötta barn, som varit i rörelse i det fria från
lördags- till söndagskvällen. Så kom en ny arbetsvecka för mor
efter söndagens »vila».
Sommaren 1896 drunknade min yngsta bror. Jag minns med
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
