Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasa min mammas lidande. Hon hade sytt nya kläder åt oss
pojkar. I sin förtvivlan rev hon sönder den drunknades kläder.
Efter begravningen for mamma med min bror och mig på
kanalbåt till Västergötland. Där hade hon en syster, som var gift
med en jordbrukare. De hade sex pojkar. (Denna familj
flyttade 1903 till Stockholm, där alla med undantag av en son dogo
i tbc.) Vistelsen i Västergötland sommaren 1896 var den enda
ledighet min mor hade i livet från den tid hon lämnade sitt
föräldrahem i Värmland.
Vid ett tillfälle hade jag varit i slagsmål med andra pojkar, ]ag
fick stryk. När jag kom hem, såg min mor eländet. »Vad har du
gjort, Albin? Har du slagits?» — »Ja, dom var så elaka.» —
»Men du var inte själv snäll.» — »Jodå.» — »Nej, du, verkligt
snäll är man bara, om man är god mot de elaka.» — Så ungefär
föllo våra ord. Mamma tog inte sina egna barn i försvar och
rasade inte ut över andra. Jag kan heller inte påminna mig, att
hon talade illa om någon. Om pappa någon gång sade något
ofördelaktigt om andra och vi barn hörde det, tittade hon på
honom och sade: »Tyst» och länkade över samtalet på annat.
Pappa fann sig då till rätta, trots sitt temperament.
I tysthet hjälpte mamma svaga och behövande. Det var för
henne något självklart. Pappa angrep de starka för att, som
han sade, skipa rättvisa. De hade säkert samma inställning
härvidlag. Men mamma var fysiskt svag och pappa osedvanligt
stark. Bägge utnyttjade sina förutsättningar för att hjälpa. Jag
minns, att mamma hade en kusin, som bodde på Östermalm.
Kusinen brukade hälsa på oss, då det var kallt ute, för att värma
sig. Det hände även, att mamma bad pappa gå upp till Lina —
så hette kusinen — och köpa litet ved åt henne och elda, så att
hon fick det varmt. Pappa köpte då en säck ved och gick dit
och eldade. En dag dog Lina, och under huvudkudden hittade
man en pung med mer än tjugutusen kronor i. Av dessa pengar
fingo mamma och pappa inte ett öre. Andra stodo närmare. Men
ingen av dem hade tidigare bekymrat sig om Lina.
Mamma var utrustad med ett osedvanligt gott förstånd och en
enastående viljekraft. Hon hade aldrig gått i skola, men kunde
dock läsa utan glasögon till sin död vid 82 år. När kyrkoher-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
