Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Fattigdom och gott humör.» Av Sven Lidman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Banér — jag byggde upp det svenska stormaktsväldet
med Axel Oxenstierna och Erik Dahlberg. Men jag orkade
aldrig och orkar kanske än i dag inte läsa om slaget vid Poltava
och kapitulationen vid Perevolotjna.
Litterärt blev själva den själsliga atmosfären kring min mor
och mig själv först romantiskt omdiktad och utspökad i mitt
lilla versdrama »Ättlingar» från hösten 1906. I »Huset med de
gamla fröknarna» fick den sin slutliga konstnärliga utformning.
V.
Det var endast vid några tillfällen, som hennes redogörelser
för hemmets dåliga ekonomi trängde så djupt ner i min
pojksjäl, att en ångestens slagskugga från livskampens ohyggliga
realiteter trängde verkligt isande och förlamande ner i mitt väsen.
Jag huttrade själsligt i något slags omedveten hjälplös oro och
värnlös ångest och beslöt mig för att så fort som möjligt gå i
kloster och bli munk. Jag skulle på så sätt undgå onödiga
ekonomiska bekymmer för mitt återstående liv.
Och jag fick föga tröst och hopp för egen räkning genom de
ibland till min uppmuntran uttalade maximerna: »Ja, se Sven,
alla personer, som det blivit något av, ha fötts av fattiga
föräldrar» eller i ännu kortare form: »Jag skall säga Sven, att alla
genier fötts fattiga.»
Jag tror emellertid inte att dessa hennes ord på något sätt
trängde uppmuntrande till mitt lilla pojkhjärta. Det var nog lika
förhärdat då som tidigare, när en god vän till min mor, en
gammal fattig änka, kommit för att hjälpa och trösta henne, medan
dödsboet efter min far utreddes och avvecklades. Det var en
förtjusande gammal dam med ett underbart och sagolikt öde
bakom sig. Hon var som en blomma och en saga ocn en levande
Guds ängel på denna jord. I min diktning och i mitt
tacksamma hjärta lever hon som Evrydike Berg i min bok »Huset med
de gamla fröknarna».
En gång sade hon till sjuåringen: »Nå, lilla Sven, vad skall
Sven bli, när Sven blir stor?» Jag svarade: »Jo, jag skall bli
millionär.»
Jag ser hennes mörka, strålande kärleksfulla stjärneögon: »O,
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
