Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Fattigdom och gott humör.» Av Sven Lidman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så roligt, tänk vad mamma och tant Emma skall få det bra då!»
Jag svarade ordagrant så här: »När jag blir millionär, är mamma
och tant Emma redan döda.»
Undvik delning! sade den lille sjuåringens instinkt mycket
bestämt ifrån. Behåll allt gott för dig själv!
Men sådan var aldrig min mor. Hon hade en sällsynt
förmåga att dela med sig av sitt överflödande goda lynne liksom
av sina små tillgångar. Gästfrihet och hjälpsamhet var något
av det innersta i hennes väsen.
VI.
Hon var också alltid varje obehaglig situations självklara
behärskare och varje näsvis angripares överlägsne besegrare. En
bland många episoder kommer till mitt minne just nu.
Det var jubileumssommaren 1897. Det ringer på vår dörr.
Mor och son skynda samtidigt till tamburen för att öppna. In
träder med överlägsen självsäker hållning en man iklädd jackett
och hög hatt och med en portfölj under armen. Han erbjuder
i diktatorisk nåd min mamma att bli subskribent på »Hans
majestät Konungens samlade dikter i praktupplaga och halvfranskt
band». Blixtsnabbare än ord kunna beskriva faller min mammas
replik:
»Tack, sån strunt vill jag inte ha.»
Hastigt tar mannen i den höga hatten och jacketten ett par
snabba steg in i rummet och talar intensivt hotfullt:
»Strunt! Hur vågar frun säga något sådant! Det skall jag tala
om för Hans majestät Konungen!»
»Ja, gör det och hälsa från fru Lidman på Brunkebergstorg»,
var min moders lika snabba som avkylande svar. Och så
försvann den mannen. Och så försvunno under leende repliker —
undan för undan — för hennes tapperhet och självständighet
under en lång livskamp — besvärliga människor och svåra
förhållanden.— år ut och år in — från hennes livshorisont och från
vårt hem.
VII.
Den enda som aldrig förvandlades var min mor. Och grunden
till denna hennes oföränderlighet var den djupa kärleken i hen-
164
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
