Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en från annat arbete ledig dag. Hon klippte och färgade
trasorna själv. Hon varpade och vävde.
Affärerna måtte emellertid ha gått mycket dåligt, ty hon måste
sluta sin torghandel. Hon övergick till att bli tvätterska och
skurgumma. Det är som sådan jag först har egna minnen av
henne.
Ett år efter min fars död gick även morfar bort. Mormor
blev ensam. Hon var 65 år gammal. Det föll på min mors
lott att även taga hand om sin egen mor. Det betydde att mor
hade att sörja för ett hushåll på fyra personer. Det torde i dag
knappast finnas en människa som kan begripa, hur detta
kunde gå till. Vi bodde i en lägenhet om ett litet rum och ett
litet kök i Tallgatan nummer 1. Gatan var i dagligt tal mera
känd som Tattragatan. Lägenheten kostade 6 kronor i
månaden. I fattigvård hade mor som bidrag till hyran 5 kronor i
månaden. Själv var jag ofta och hämtade denna femma hos
målarmästare Antonsson, som i sinom tid blev kammarkamrat
med mig i riksdagen.
Mors inkomst som tvätterska eller skurerska var 1 krona
om dagen jämte maten i de hem, där hon arbetade. På denna
enda krona (6 kronor i veckan) skulle tre personer livnäras och
fyra personer klädas och skos. Trots detta har jag inget minne
av att jag någonsin svultit. Naturligtvis åt vi ofta salt sill
och potatis, vilket ur näringsfysiologisk synpunkt visst anses
vara en mycket fin föda. En ofta förekommande måltid bestod
av panntofflegröt (potatismos på svenska) med en klick sirap i
mitten av grötfatet; någon gång med en klick smör i stället för
sirapen.
Det värsta var emellertid knappast de mikroskopiska
inkomsterna. Det värsta var mors fantastiska slit. Vi bam såg
henne praktiskt taget aldrig annat än om söndagarna och någon
dag, då hon var ledig, det vill säga då hon icke hade något
hus att tvätta eller skura i. Sådana sällan förekommande
lediga dagar använde hon, som jag förut nämnt, till att klippa
och färga trasor, varpa och väva trasmattor.
Normalt kom hon icke hem förrän kl. 10 på kvällen. I regel
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
