Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste hon upp klockan 4 på morgonen. Det kan man kalla
en arbetsdag à 1 krona!
Mormor dog då jag var åtta år gammal. Hon hade lidit av
andtäppa under åtskilliga år. En morgon då mor och jag
vaknade, låg hon död i sin säng. Stilla och ljudlöst hade hon
trätt ut ur de levandes krets. Bror Bernhard hade vid elva års
ålder tagit ledighet från skolan och arbetade under ett halvår
som fåraherde på en rätt stor bondgård söder om Malmö. Hans
kontantlön var 20 kronor. Arbetsgivaren sökte undandraga sig
att betala, men mor var ett resolut fruntimmer, så hans konster
var förgäves. När Bernhard, som minst av alla var road av
skolarbete, kom hem igen, hade mor alltså utom sig själv bara
barnen att dra försorg om.
En tid efter mormors död, cirka två år, blev mor allvarligt
sjuk. Det visade sig att slitet och släpet till slut blivit för
mycket för hennes krafter. Hon insjuknade i lunginflammation,
fick, som det då hette, vatten i lungorna och svävade länge
mellan liv och död. Hur länge hon låg till sängs erinrar jag mig
icke, endast att det för en pojke som mig alltid framstått som
mycket länge. En faster till mig såg till henne och skötte
henne så gott sig göra lät i det fattiga hemmet. Läkaren, som
var en synnerligen god man, hette Ström. Min bror var vid
denna tidpunkt utflugen ur hemmet och arbetade som dräng
hos en bonde i Tygelsjö. Han hade fyllt sina tolv år och
slutat skolan.
En vacker dag tillfrisknade mor. Men vad skulle hon göra?
Att gå ut på skurning och tvättning igen var inte att tänka på.
Hon syntes visserligen vara frisk, men sina gamla krafter fick
hon aldrig tillbaka. Då kom som på beställning ett dödsfall.
Mitt emot vår bostad på andra sidan i Tallgatan fanns en
mjölkbutik. Innehavarinnan — en ganska gammal kvinna —
dog, och mor sökte få överta den lilla affären. Det lyckades.
Där framlevde hon och jag vårt liv till dess hon gick bort.
Den bostad vi förut haft var liten, men den var solig, vätte
mot söder. Vår nya bostad var lika liten, men den var i hög
grad fuktig. Min mor hade under sin sjukdom icke kunnat
betala hela det mycket måttliga honorar läkaren begärt. Han
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
