Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besökte henne under de svåraste kriserna varje dag. Hon
resterade, om jag minns rätt, en tia. Mer var det i varje fall inte.
Det tog henne ett helt år innan hon såg sig i stånd att betala
sin skuld. Hon sökte då upp honom i hans bostad. När han
fick se henne, utbrast han: »Ni måste flytta från er nuvarande
bostad, annars får ni inte leva länge.»
Det var ett gott råd, men likt många goda råd kunde det inte
följas. Bostaden och butiken hängde samman.
Hur stora inkomster hon hade på mjölkaffären vet jag inte.
Men av vår livsföring förstod jag, att det icke kunde röra
sig om mera än hon förtjänat som tvättgumma. Skillnaden för
oss båda var, att vi dagligen voro tillsammans. Slitet och
släpet från tvättersketiden fanns inte kvar. Arbetsbördan var
väsentligen lättare. Men i den eländiga bostaden kunde mor
aldrig återvinna full hälsa. D:r Ströms profetia gick i
uppfyllelse efter cirka fyra år. Undergrävd till sin motståndskraft av
den tidigare omänskliga arbetsbördan och av
lungsäcksinflammationen hade hon fått lungsot. Hon måste gå till sängs i
senare hälften av augusti 1898. Butiken slogs igen, och på
tredje eller fjärde dagen överfölls hon av en blodstörtningsvåg,
som ändade hennes liv. Hon hade tidigare då och då hostat
upp blod. Min bror var då sjutton år, själv hade jag nyss fyllt
fjorton.
Under sin första svåra sjukdom hade hon haft en dröm, som
hon berättade. Det var under det långsamma tillfrisknandets
period. Hon drömde att hon hade dött, lagts i likkistan och
skulle begravas. Då kistlocket skulle skruvas på, sade någon:
»Det är fel lik. Anna Möller är inte död. Det är
mjölkbutiks-gumman, som skall begravas i stället.» Drömmen fortsatte med
att mor skulle flytta ner till mjölkbutiken.
Såsom framgår av berättelsen, var detta vad som
bokstavligen skedde, med den begränsningen, att mor icke blev lagd i
någon kista. Men drömmar får väl, i de fall de överhuvud
betyda något, anses som symboliska. Det är väl inte osannolikt
att mor, då hon började tillfriskna och inte längre kände sig
hotad till livet, låg och ängslades för vår försörjning, medveten
om att hon under inga omständigheter skulle orka återgå till
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
