Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det fanns ingen folkpension...» Av Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gamla slitet, och att hon i det sammanhanget tänkte på att
mjölkbutiken eller kanske någon annan butik skulle kunna
ge ett arbete, som hennes krafter skulle räcka till för. Det
kan alltså ha funnits något av önskedröm i hennes faktiska
dröm.
Det här är en alldeles konstlös berättelse om ett livsöde och
ett socialöde, som jag personligen upplevat med all tänkbar
intensitet. Att jag blev upprorisk mot ett samhälle, där sådant
kunde ske, är måhända icke förvånansvärt. Jag kunde nämligen
icke i mors levnad upptäcka något slag av individuell skuld till
det hårda ödet. Att hon blev änka kunde hon ju inte hjälpa; att
hon fick en stor försörjningsbörda lika litet; att hon fick
arbeta värre än ett djur för en löjligt låg penning var icke hennes
fel; att hon under sina sista levnadsår fick bo i en hälsovådlig
bostad kunde hon ingenting göra åt.
Hon var av medellängd, snarare storväxt än småväxt. Hon var
under hälsans dagar en människa med stora kroppskrafter.
Hennes fysiska tillstånd var från begynnelsen alldeles säkert
prima. Hon var en moraliskt oförvitlig person, men hon var icke
sentimental. Jag tror aldrig jag hörde henne beklaga sig,
möjligen yttrade hon någon gång att hon kände sig trött. Hon
var religiös men aldrig påträngande. Hon tillhörde icke dem,
som gick omkring och frågade andra, hur de hade det med
sin själ eller om de voro frälsta. Hon lydde själv vad hon
fattade som religionens bud, men hon var tolerant mot sina
medmänniskor. Hon ville naturligtvis att jag skulle gå i
söndagsskolan, och jag kan icke erinra mig att jag reste något motstånd
däremot, ehuru mina personliga religiösa intressen, om man
kan tala om sådana i barnaåren upp till de tretton, voro
tämligen bleka. Det blev följaktligen inga konflikter av religiösa
orsaker i hemmet.
Min bror Bernhard hade, som jag nämnt, omedelbart efter
slutad skoltid gått i drängtjänst. Själv gick jag inte ut i arbete
förrän vid tretton års ålder, tre månader innan jag skulle fylla
fjorton. Mor hade sin lilla mjölkbutik och hade nu bara två
att försörja. Bernhard klarade sig själv. Då de egentliga
folkskoleklasserna passerats, uppstod naturligtvis frågan, huru-
12 — Min mor
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
