Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modersgärning. Av Robert Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Hofsta hörde som utgård säteriet Marieberg. Efter
Pappas död sålde Mamma Hofsta och behöll Marieberg, och dit
flyttade vi i mars 1876.
Nu blev det modersgärningen, som fullt och helt behärskade
Mammas liv, den grundsyn varifrån hon såg och bedömde sina
handlingar. I detalj planlade hon sina barns utbildning, ofta
efter riktlinjer, med vilka hon var långt före sin tid.
De närmaste två somrarna lät Mamma Carl och mig under
en informators ledning företaga studieresor med fotvandringar,
1876 i Dalarne och Uppland, 1877 i Östergötland, Västergötland
och de norska fjällen. Hösten 1877 vunno vi inträde i Uppsala
högre allmänna läroverk. I Uppsala ordnade Mamma i en
våning om 4 rum och kök ett hem för oss med vår informator
som tillsyningsman. Hösten 1880 flyttade Mamma med sina
fyra döttrar för fem år till Uppsala. De sista åren bodde vi i
Chemicum, där en stor, trevlig professorsvåning blivit ledig.
För systrarna ordnade Mamma en riktig hemskola med både
manliga och kvinnliga lärare, däribland även en spellärarinna och
— för den franska konversationen — en fransyska, som åt
sina middagar hos oss. Utöver läxorna läste vi mycket, enskilt
eller gemensamt, och samtalade om det lästa. Viktor Rydberg,
Pontus Wikner och Sören Kierkegaard voro med om att
prägla vår livsåskådning. Vid gällande konvenansregler fäste
Mamma ringa vikt, men för överord och slanguttryck tillrättavisades
vi strängt. Konfirmationsundervisning fingo vi av de yppersta
lärare, Carl och jag av professor Waldemar Rudin, Gertrud och
Elisabeth av docenten (sedermera ärkebiskopen) Johan August
Ekman.
Vi barn fingo gärna taga vänner och kamrater hem till oss.
Det var för oss, liksom för Mamma, komplett likgiltigt, från
vilken social miljö de kommo, blott det var hyggliga ungdomar.
I våra olikartade, stundom ganska nyckfulla, intressen gick
Mamma helt upp, som om de varit hennes egna. Aldrig
förlöjligade hon dem, och kostade det något, var hon mycket generös.
Läroverkets lilla musikförening hade sina övningar och
uppspelningar hos oss. När jag år 1883 hemma hos oss bildade den
stenografiska föreningen »Iris», bjöd Mätn.ma på en festlig supé.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
