Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det finns ingenting man minns så länge...» Av Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det var den mest poetiska. Säkerligen var det också den
vägen de båda förälskade ungdomarna oftast gick. De hade
mycket att tala med varandra om, men säkert var det allra mesta
som avhandlades av religiös art. Båda var liksom deras
föräldrar gripna av den efternapoleonska tidens pietistiska rörelser.
Min far hade haft en andlig kris i samband med den
schartauanska väckelserörelsen, som då grep in i studentvärlden.
Mina föräldrar blev tidigt trolovade inför präst och levde
sedan ett äktenskap, där trohet var en sträng förutsättning. Över
huvud taget var trohet då ett romantiskt begrepp, som vår tid
inte har motsvarighet till. Jag erinrar mig en ung man (till sist
akademiker, tror jag) som miste sin älskade under
trolovningstiden. Han gick efter hennes död med vit halsduk hela sitt liv
och gjorde varje dag ett besök vid hennes grav. Det kallades att
vara trogen intill döden.
Far gifte sig som ung pastor, och han skulle aldrig någonsin
kunnat göra det på den lilla reallönen, om inte folket i den
by, Vällinge, där han var pastor, varit osedvanligt vänligt och
frikostigt. Tiondeinstitutionen stannade förmodligen kvar i
människornas medvetande länge efter att den upphört att vara
institution. Om det är något jag minns, så är det påsktidens
gåvor i form av ägg — det fanns ägg i hela huset, ägg som
torgfördes och såldes. Vi barn fick äta så mycket ägg vi ville, och
det var delikat föda för oss! Vi åt stekta ägg, kokta ägg och
förlorade ägg, så att vi höll på att storkna.
Människor, födda på landet för 70 à 80 år sedan, kan aldrig
undvika spinnrockarna, när de skall tala om sin barndom. Och
sannerligen — spinnrockarnas surr spelade en väldig roll i vår
barndom! Och spökhistorierna, som berättades när brasan tänts
och värmen spritts i rummet — jag kommer till min barndoms
speciella spökhistorier litet längre ner! Men först — ni som
ännu minns något av hemhushållens tid — minns ni vad en varpa
var för något? Jag frågar inte sena tiders barn, ty de kan inte
veta något om denna underbara inrättning. I varje hem på den
tiden fanns det ett litet hål i ena takbjälken och ett hål i golvet,
det senare väl skyddat inom några vedklabbar. De låg i samma
plan och var till för att sätta upp mittelstolpen i en »varpa».
190-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
