Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muna. Av Janne Romson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att uppskatta de moderna symaskinerna, när de kommo i ropet
— hade hon sångboken uppslagen och sjöng den ena sången
efter den andra. Det var Ahnfelts »Andeliga sånger», en gåva av
maken med anteckning »På morgonstunden, nr 112 v. 5—6.»
Den sista versen präglade sig i minnet:
Kom, Frälsare kär, och fatta min hand,
kom, led mig i frid denna dagen;
låt mig av din nåd och Helige And’
var stund till dig mera bli dragen
och så vid dig fäst med kärlekens band,
att jag ej må dädan bli tagen!
Muna sydde icke bara på maskin. Hon var mycket förfaren
i konsten att sy vackra hålsömmar till allmogedräkten.
Vävstolen var sällan ur stugan. Hennes stora lust var att skapa nya
färgsammanställningar i vässel- och andra vävnader.
Tyvärr föll hon för frestelsen att använda s. k. påsfärger, när
dessa erövrade marknaden. Det tycks, som om man i
Finngården behövt mycket material för klädestillverkning. Eller vad
skall man säga om att Far anno 1871 i Stockholm skaffat »ett
parti halsdukar, 10 alnar kläde, 4 dussin tråd och 18 tum rött
till bod liksom (i Falun) 1 stycke domestik»?
Muna kunde konsten att »säga det med blommor», till både
levande och döda. Den trädgård, som hon skapade vid
gården, vittnade vältaligt om hennes kärlek till naturen. Där
funnos icke bara köksväxter för husets behov. En rikedom av
blommor kantade rabatterna — på blomfrörekvisitioner
sparades icke. Hon ägde en förunderlig förmåga att från sina resor
ta hem allehanda träd, buskar och örter, som väckt hennes
intresse. En gång hade hon ålagt Far att i Sätra spana efter en
viss blomma — han måste rapportera, att han icke funnit den
på det anvisade stället. Hennes sommargäster fingo alltid en
blomsterkvast i handen, och varje lördagskväll sändes blommor
till familjegraven, såvida hon ej själv kunde komma till
söndagens gudstjänst.
Munas kyrkobesök började, innan det fanns orgel i kyrkan
— av gammalt funnos icke orglar i kyrkorna ovan Leksand. De
244-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
