Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »För länge, länge sen...» Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ichthyosaurus. Utom alla bokpresenter till jul- och födelsedagar
—- jag har bara nämnt några stycken, men det var alltid just
det jag önskade och som motsvarade något särskilt intresse
— lånade min mor ofta hem till oss böcker och planschverk,
t. o. m. tyska illustrerade tidskrifter med praktfulla bilder av
byggnader och skulpturverk.
Så var det en gång i min tolvårsålder hon kom med
någonting alldeles särskilt, icke ett planschverk men en stor bok i två
delar på vers. Den hette Lycksalighetens ö av en författare
vid namn Atterbom. Jag hade förut läst Fritiofs saga och
Fänrik Ståls sägner och en del annan poesi från spridda håll. Men
detta fick en betydelse som jag inte kunde förutse. Vid första
genomläsningen fäste jag mig ju mest vid fabeln, hur »det gick»,
men många partier gjorde redan då ett mycket starkt lyriskt
intryck såsom Vindarnas sånger och den höga Nyx’ majestätiska
trimetrar. Några år senare — och vad betyda ej vid den
åldern några år! — läste jag om den med intimt insupande
av detaljernas underbara stämningskraft, och när jag då också
sett mig litet omkring i litteraturhistorien och fann hur ovillig
den i allmänhet ställde sig till Atterboms verk i jämförelse med
den gränslösa devotionen inför Tegnér och Runeberg, beslöt jag
med harm och hänförelse att själv en gång söka göra honom
rättvisa. Jag såg honom ju senare i de större sammanhangen
av världshistoriskt och personligt idéliv. Men hade jag icke så
tidigt fått grundlägga dessa intressen och studier, skulle de
ej blivit det lilla de senare blevo. Därför glömmer jag ej den
grå eftermiddag, då mamma först kom in med Lycksalighetens ö
och lade den framför mig.
De stora poeternas ting följde nu småningom, jag nämner
bara Rydbergs Faustöversättning och hans utomordentliga
dikter 1882 — det hade visst anlänt summa två exemplar till
Halmstads boklåda i början, och mamma köpte det ena. Den boken
blev mig lika kär som Lycksalighetens ö.
Själv uttalade hon sig just icke om poesi. Men hon tyckte
om Wirséns dikter, inte minst det skälmska poemet Stättan.
Hon tillhörde hans 1870-talspublik.
Vidare var det min mor som tog mig med på de små resor
291-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
