Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det brann en eld inom henne!» Av Einar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mig, att hon i sina ungdomsår varit med om att dela ut
traktater på Göteborgs gator. Det brann en eld inom henne!
Hon blev en prästfru, som helhjärtat kunde dela sin makes
kallelse och bli honom ett stöd. Hennes aktiva natur och
hennes människointresse kompletterade hans blyghet och
tillbakadragenhet. Så var det hela livet igenom inte blott i deras
gemensamma gärning utan ock i deras privatliv. Hon fick honom ut
på resor, knöt gärna förbindelse med människor, som de
tillfälligtvis träffade, och förmedlade ofta till dem av fars rika
fonder av vetande och själasörjarerfarenhet. Typiskt för fars
hållning är en replik, då jag en gång önskade att han skulle lämna
sin bok för att se en vacker utsikt: »Ack, kära du, vackra
utsikter har jag sett så många gånger, men denna boken har jag
aldrig läst förr.» Men mor såg till, att böckerna inte fingo
hindra honom varken från att se vackra utsikter eller att komma i
kontakt med människor.
Med tanke på mors sjukdom var det märkvärdigt, hur hon
kunde ta initiativ och få andra aktiva, liksom ock att det
Wie-selgrenska hemmet i sådan grad ansågs öppet och gästfritt.
Gärna kommo både unga och gamla och slogo sig ned vid mors
stol, och jag skulle taga mycket fel, om inte de flesta kände sig
ha fått förståelse och tröst, när de gingo därifrån. Personligen
har jag minnen, som bestyrka det. Inte alltid hade jag lätt att
gå till mor med min ungdoms problem, ty hon hade en vilja
och en stränghet, som jag bävade för. Men hon hade ock en
famn, som rymde både förståelse och förlåtelse, kärlek och
ömhet, som stannade kvar i ens hjärta som en värmekälla.
Var mor än i vissa avseenden sträng och trång, delvis som en
följd av den pietism, som för henne blivit livsförnyande, kunde
hon i andra vara sällsynt vidsynt. Jag var inte mer än sexton år,
när mina föräldrar, det vill säga mor, skickade mig utomlands
under mina sommarferier, och det upprepades vid
sjuttonårsåldern. Det skedde inte bara för språkets skull, ehuru det väl
var det viktigaste skälet, utan även för att jag skulle mogna.
Men hon kontrollerade mig noga, varje öre måste kunna
redovisas. Den kontrollen fortsatte även under universitetsåren. Det
var inte lätta stunder, då redovisningen skulle äga rum. Men
304-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
