Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontus Wikners maka. Av Ernst Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min mors stora intresse var hemmet, make och barn. Hon
krävde så litet för egen del, hon gick helt upp i att offra sig för
familjen, och i likhet med den stora kärleken sökte hon inte sitt.
Medan min mor lyckligtvis var genomfrisk under största delen
av sin levnad, var däremot min far en sjuklig man; han led av
hjärtfel och dog den ytterst pinsamma död, som så ofta vållas
av klaffel i hjärtat. Under de upprepade sjukdomsperioderna
var min mor en outtröttlig sjuksköterska, och under min fars
sista sjukdomstid var hon, som hon sade, »ej ur kläderna» på
flera veckor. Den gripande stämningen vid min fars dödsbädd
står ännu livligt för mitt minne. Min mor hade kallat in de båda
halwuxna barnen, min bror och mig, och läste vid min fars
huvudgärd med största innerlighet den vackra psalmen n:r 297 i
nya psalmboken:
Av hjärtat haver jag dig kär;
kom, milde Jesu, bliv mig när
och mig med dig förena ...
En fråga vill jag både uppställa och besvara: Vad hade min
mor för inflytande på utvecklingen av min fars personlighet och
på hans författarskap? Härpå kan jag lugnt och utan tvekan
svara: Om min far icke hade mött den dagliga och stundliga
kärleken i hemmet; om han icke haft det lyckligaste samliv med
en maka, som så väl passade just för honom och som beredde
honom ett hem, där full harmoni herrskade och där fullständig
ro alltid rådde; om han inte dagligen haft lyckan att kunna
blicka in i min mors kristallklart rena själ, så hade han väl aldrig
nått så högt och så långt, som han gjorde, vare sig som
människa, som filosof eller författare. Varje annan uppfattning är
byggd på gissningar och hypoteser.
Om min far, som vi barn högt älskade och voro innerligt fästa
vid, i sin uppfostran av oss var formellt sträng och hade stor
respekt med sig utan att vara på minsta sätt hård, så kan jag
däremot säga, att begreppet respekt i förening med någon som
helst fruktan ej existerade i förhållandet mellan oss bam å ena
sidan och vår mor å den andra. Det var uteslutande med
kärlekens ord, som hon vägledde oss. Och vi lydde henne. När vi
311-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
