Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontus Wikners maka. Av Ernst Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojkar i likhet med andra barn ibland kunde råka i gräl och
ställde till med ljudligt bråk (tyvärr var felet sannolikt alltid
mitt), kunde det hända, att min mor bara behövde säga: »Den,
som tycker mest om mig, slutar genast», och vi blevo strax åter
stilla och fogliga. Men någon som helst svaghet eller
undfallenhet från min moders sida, när det gällde att i uppfostran hålla på
det rätta och goda, förekom däremot aldrig. Min mor
omfattade oss barn med en outsäglig kärlek och var högt älskad
tillbaka. Hon var lika mycket fäst vid oss båda, och »båda barnen
lika» var en av hennes ofta uttalade regler. Hennes religiositet
kom naturligtvis till uttryck också i hennes uppfostran. Under
hela vår skoltid läste hon aftonbönen för mig och min bror.
Mycket ofta läste hon därvid de båda vackra psalmverserna,
som börja så:
Säll är den som sina händer
i Guds händer sluter in . . .
och
Sist, min Gud, jag dig nu beder:
tag min hand uti din hand .. .
(Psalm 400, verserna 10 och 11, i nya psalmboken.)
Som ett rörande bevis på arten av min mors kärlek vill jag
erinra om ett yttrande, som hon under sina sista levnadsår
stundom fällde: »När jag är borta, gossar, så ska ni aldrig sörja
över mig, ni ska bara komma ihåg, att ni alltid var så snälla mot
er mor!» Tyvärr är det nog så, att detta alltid innebar en ej
oväsentlig överdrift.
Min mor var, som jag redan nämnt, djupt religiös. Under
Uppsala-tiden lär en gång en dam ha för min mors bästa
kvinnliga vän i staden påpekat det egendomliga i att min mor så
sällan syntes i kyrkan. Härpå genmälte den tilltalade
(professorskan Ebba Sundén), att förklaringen nog var den, att min mor
hade en kyrka inom sitt eget bröst!
I sina domar över andra var min mor mycket mild. Jag minns
väl, hur hon ofta, när man i tidningen läste om hur någon begått
ett eller annat grövre brott, därvid med deltagande tonfall ytt-
312-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
